De flesta fall av skivepitelcancer går att behandla framgångsrikt, men i många situationer krävs en kombination av flera behandlingsmetoder för att uppnå bästa möjliga resultat. Vilken behandling som väljs avgörs av ett antal faktorer, bland annat vilka behandlingar som är tillgängliga, om det rör sig om en primär eller återkommande tumör, patientens riskfaktorer, allmänna hälsa och ålder, samt tumörens typ, storlek, differentieringsgrad och placering på kroppen.
Bred excision innebär att tumören kirurgiskt avlägsnas tillsammans med en marginal av frisk vävnad runt omkring. Metoden används oftast för tumörer som sitter på ögonlocket, anus, pannan, vulva, hårbotten, penis eller läppen.
För att bred excision ska kunna användas vid skivepitelcancer måste patienten normalt uppfylla ett eller flera av följande kriterier: tumören är mindre än två centimeter, området har tidigare behandlats med strålning, tumören är ytlig, eller så handlar det om en långsamt växande och icke-aggressiv tumör.
Mohs-kirurgi kan användas för alla former av skivepitelcancer och utförs ofta på områden där tumörer tidigare förekommit, exempelvis hårbotten, ögonlock, panna, öron och näsa. Metoden föredras också på ställen där utseende och funktion är extra viktiga att bevara, eftersom den ger minst möjliga vävnadsskada och ärrbildning.
Mohs mikografisk kirurgi rekommenderas vanligtvis när patienten har en tumör med otydligt avgränsade kanter som är större än två centimeter, en aggressiv tumör, en invasiv tumör som spridit sig till brosk, nerver eller ben, en tumör som inte behandlats under lång tid, eller en tumör som inte kunnat avlägsnas helt vid ett tidigare ingrepp.
Strålbehandling används oftast i efterhand av en operation för att döda kvarvarande cancerceller eller krympa eventuell kvarvarande tumörvävnad. Den lämpar sig inte för mindre aggressiva eller långsamt växande former av sjukdomen.
Metoden är särskilt effektiv för äldre patienter, patienter som inte kan eller inte vill genomgå kirurgi, samt vid återkommande skivepitelcancer eller tumörer belägna på näsan, ögonlocket, örsnibben eller kinden. Strålbehandling används även vid former av cancer som involverar lymfkörtlar, för att kontrollera och lindra symtom orsakade av mycket stora tumörer, samt för att säkerställa cancerfria marginaler efter operation.
Kemoterapi är en av de vanligaste formerna av cancerbehandling över lag och kan vara effektiv mot skivepitelcancer. Behandlingen bygger på läkemedel som förmår döda cancerceller i kroppen. De mest använda preparaten vid skivepitelcancer är doxorubicin, cisplatin och bleomycin.
Kemoterapi kan dessutom vara värdefull när cancern har hunnit sprida sig till andra delar av kroppen, då läkemedlen når cancerceller via blodbanan.
Denna metod används relativt sällan idag. Den innebär att tumören eller den cancerösa lesionen skrapas bort (kürettering) varefter sårytan bränns med elektrisk ström (elektrodesikkation) för att döda eventuella kvarvarande cancerceller.
C&E passar bäst för tumörer som inte har spridit sig, små tumörer under två centimeter ochformer av skivepitelcancer med tydligt definierade kanter. Metoden bör dock inte användas på kroppsdelar där funktion och utseende är viktiga att bevara, på tumörer större än två centimeter, på håriga områden såsom hårbotten, armhålor eller underliv, vid återkommande tumörer, vid tumörer utan definierade gränser eller vid aggressiva former av skivepitelcancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online