Hjärtcancer är extremt ovanligt, men onormala celler kan ändå utvecklas i hjärtats vävnad. Precis som hos alla andra organ i kroppen finns det vissa cancerformer som är vanligare än andra när det gäller att drabba hjärtat. Av alla cancertyper är sarkom utan tvekan det vanligaste, särskilt när cancern har sitt ursprung i själva hjärtat. Metastatiska former av lymfom, och till och med melanom, kan dock också sprida sig till detta område av kroppen.
Maligna tumörer i hjärtat är oftast sarkom, alltså cancerformer som utgår från kroppens mjukvävnader. Eftersom hjärtat till största delen består av glatt muskulatur – en typ av mjukvävnad – är det framför allt mottagligt för just sarkom. Enligt National Cancer Institute utvecklas cirka 34 procent av alla sarkom i eller runt de inre organen, däribland hjärtat.
Sarkom är dock relativt ovanliga, och ännu mer sällsynta när de upptäcks i hjärtat. De börjar ofta som en ansamling onormala celler som växer i storlek över tid, precis som vid andra cancerformer.
Det går även att utveckla lymfom i hjärtat, även om denna cancerform inte har sitt ursprung där. Lymfom uppstår i immunsystemets celler, de vita blodcellerna. När cancern når hjärtat räknas den som en metastatisk form, det vill säga en cancer som spridits från sin ursprungliga plats.
Vid lymfom sker en onormal cellutveckling i lymfknutarna, lymfkärlen och lymfvätskan, samt i andra delar av lymfsystemet. Det handlar oftast om B-celler, blodets antikroppsproducerande celler, men den onormala utvecklingen kan även ske i T-cellerna, som är specialiserade på immunitet. Med tiden delar sig de cancerframkallande cellerna och kan så småningom sprida sig till hjärtat.
En annan cancerform som kan drabba hjärtat är melanom. Liksom lymfom har denna tumörtyp sällan sitt ursprung i hjärtat själv. I stället metastaserar den från ett annat ställe i kroppen till hjärtmuskelvävnaden. Vid melanom börjar den onormala utvecklingen i melanocyter – de pigmentproducerande cellerna som finns i huden och ögonen.
Marantisk endokardit är ingen egentlig cancerform, men tillståndet kan utvecklas i hjärtat som en följd av cancer. Det handlar i grund och botten om en lesion som bildas längs en eller flera av hjärtklaffarna, vilket i sin tur kan påverka organets totala funktion. Tillståndet kallas även icke-bakteriell trombotisk endokardit. Lesionen orsakar ofta ett blåsljud över hjärtat och ökar risken för blodproppsbildning.
Som en följd av cancer kan även kardiell fibros utvecklas, ett tillstånd där hjärtmuskulaturen stelnar eller hårdnar. På samma sätt som vid marantisk endokardit kan denna onormala förtjockning med tiden ge upphov till dysfunktion i en eller flera hjärtklaffar, liksom till högersidig hjärtsvikt – vilket innebär att hjärtats högra sida inte längre klarar av att pumpa ut blodet effektivt.
Behandlingsmöjligheterna varierar beroende på flera faktorer, exempelvis vilken typ av hjärtcancer det gäller, hur långt sjukdomen har framskridit och patientens allmänna hälsa. Många genomgår en kirurgisk exstirpation, där tumören opereras bort. Återfall är dock vanligt efter denna typ av behandling.
Vissa patienter får därefter cytostatika (kemoterapi) för att krympa den återkommande tumören och hejda cancern spridning. För andra kan strålbehandling bli nödvändig, men eftersom den kan medföra toxicitet för hjärtat används den relativt sällan. I senare skeden av sjukdomen kan en hjärttransplantation vara det enda alternativet. Behandlingen av hjärtcancer är komplicerad, vilket ofta gör prognosen ogynnsam.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online