Tonsillcancer är en cancerform som utgår från tonsillerna, den mjuka gommen, tungbasen eller svalgets bakvägg. Cirka 8 000 nya fall av halscancer, inklusive tonsillcancer, diagnostiseras varje år. Sjukdomen drabbar män oftare än kvinnor, och rökare löper betydligt större risk att utveckla tonsillcancer än icke-rökare. Behandlingen består vanligtvis av en kombination av kirurgi, strålning och cellgiftsbehandling, anpassad efter cancerns stadium och placering.
Kirurgi används främst vid cancer som är lokaliserad till tonsillerna eller till tonsiller med närliggande lymfkörtlar. Tonsillen kan opereras bort, och om tumören är mycket liten kan ingreppet i sig vara tillräckligt för att bota sjukdomen. I mer avancerade fall kan lymfkörtlar behöva tas bort, eller kan operationen behöva kompletteras med cellgiftsbehandling och strålning.
Vanligtvis kan en laser användas för att avlägsna tumören via munnen, vilket är skonsamt för patienten. Vid borttagning av lymfkörtlar krävs dock ett snitt i halsen.
Strålbehandling innebär att högenergetiska röntgenstrålar riktas mot tumören för att döda cancercellerna. Metoden kan användas för att bekämpa cancerceller som inte går att avlägsna kirurgiskt, och kombineras ofta med cellgiftsbehandling för ökad effekt.
Strålning kan också spela en viktig roll i att minska behovet av radikal kirurgi. Detta minskar risken för allvarliga komplikationer som nedsättning av tal- och svällfunktionen samt bestående förändringar i utseendet.
Vid tonsillcancer ges cellgifter oftast intravenöst, det vill säga läkemedlet injiceras i en blodåder och sprids med blodet genom kroppen. Cellgiftsbehandlingen kan användas tillsammans med kirurgi och strålning för att eliminera alla cancerceller, eller för att krympa tumören tillräckligt mycket för att en framgångsrik operation ska bli möjlig.
Beroende på hur omfattande operationen behöver vara kan rekonstruktiv kirurgi krävas i halsen eller svalget. Ingreppet kan utföras i samband med den första operationen eller senare under behandlingsförloppet. Syftet är dels att bevara munens normala funktion, dels att hjälpa patienten att bibehålla ett så normalt utseende som möjligt.
Efter avslutad behandling kan logopedisk rehabilitering behövas för att patienten ska återfå en normal talförmåga. Beroende på operationens omfattning kan även sväljträning behövas. Dessutom kan hjälp från en dietist vara värdefull för att ta fram en hälsosam och näringsrik kost som patienten klarar att äta trots nedsatt funktion i mun och svalg. En god rehabilitering är avgörande för livskvaliteten efter behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online