Vad är prognosen för patienter som har cancer?

Prognosen för cancerpatienter varierar kraftigt beroende på cancertyp och stadium, patientens allmänna hälsa samt hur sjukdomen svarar på behandlingen. Vissa cancerformer är mer aggressiva och svårare att behandla än andra. Cancerstadiet anger hur utbrett sjukdomen är och om den har spridit sig till andra delar av kroppen. Cancer som upptäcks i tidigt stadium är i allmänhet betydligt lättare att bota än cancer i avancerat stadium.

Ökad överlevnad tack vare framsteg inom vården

Tack vare framsteg inom cancerbehandling har prognosen för cancerpatienter förbättrats avsevärt under de senaste decennierna. Den totala femårsöverlevnaden för alla cancerdiagnoser som ställdes mellan 1975 och 1977 var 50 procent. För diagnoser som ställdes mellan 2008 och 2013 hade siffran ökat till 68 procent.

Överlevnaden skiljer sig också kraftigt åt mellan olika cancerformer. Femårsöverlevnaden för bröstcancer som upptäcks i tidigaste skedet (stadium 1) är exempelvis över 99 procent, medan motsvarande siffra för bukspottkörtelcancer som diagnostiserats i stadium 4 endast är cirka 11 procent.

Faktorer som påverkar prognosen

Många olika faktorer kan påverka en cancerpatients prognos, bland annat:

• Ålder: Äldre patienter tenderar ofta att ha en sämre prognos än yngre.
• Kön: Vissa cancerformer är vanligare hos antingen män eller kvinnor, och prognosen kan variera beroende på kön.
• Etnisk bakgrund: Prognosen kan skilja sig åt mellan olika etniska grupper.
• Allmänt hälsotillstånd: Patienter med andra sjukdomar eller ett försvagat immunförsvar kan ha en sämre prognos.
• Behandlingsform: Vilken typ av behandling patienten får spelar stor roll. Vissa behandlingar, som kirurgi och strålterapi, ger större möjlighet att bli botad än andra, exempelvis enbart kemoterapi.

Trots utmaningarna finns det hopp

Trots dessa utmaningar lyckas många cancerpatienter uppnå långvarig remission eller till och med bli helt botade. Med tidig upptäckt och rätt behandling fortsätter utsikterna för cancerpatienter att förbättras år efter år. Regelbundna hälsokontroller, kännedom om varningssignaler och snabb vårdkontakt vid misstanke om sjukdom är därför avgörande för den bästa möjliga prognosen.