Färre än 2 500 personer får diagnosen primär bencancer varje år i USA, enligt Mayo Clinic. Bencancer som har spridit sig (metastaserat) från en cancer någon annanstans i kroppen – så kallad sekundär bencancer – är dock betydligt vanligare.
Oavsett om bencancern är primär eller sekundär är strålbehandling vanligtvis det andra behandlingsalternativet för denna typ av cancer, efter kirurgi. Det beror framför allt på att strålbehandling mot bencancer ofta inte är lika effektiv som vid andra cancerformer, eftersom den inte dödar denna typ av cancerceller lika bra. Behandlingen används därför ofta som komplement till operation eller för att lindra symtom, exempelvis smärta, vid sekundär bencancer.
Strålbehandling, även kallad radioterapi eller röntgenbehandling, är en av de behandlingsmetoder som finns tillgängliga för bencancer. Enligt American Cancer Society finns det flera olika alternativ: extern strålterapi (EBRT), intensitetsmodulerad strålterapi (IMRT) samt protonstrålbehandling (PBT). Valet av metod påverkar både behandlingens effekt och risken för biverkningar.
Vid denna behandlingsform riktas strålningen mot den specifika cancertumören från outside the body. En biverkning är därför att frisk hud, celler, vävnader och andra strukturer (som nerver) som ligger mellan strålkällan och tumören skadas eller förstörs.
Beroende på var cancern sitter (till exempel i skallen eller ryggraden) kan risken för skador på närliggande nerver och andra kroppsstrukturer vara hög. Förlust av nervfunktion, vilket kan påverka en rad olika kroppsfunktioner, är också en möjlig biverkning.
Även om IMRT liknar EBRT ger metoden färre biverkningar. Risken för skador på hud, celler, vävnader och andra kroppsstrukturer finns fortfarande, men den är lägre. Orsaken är att IMRT-apparaterna är datoriserade och kan forma strålen efter tumörens exakta konturer, i stället för att använda en stor rund stråle som även täcker friska områden.
Dessutom kan maskinen variera strålens styrka och fysiskt vrida strålgivaren till olika vinklar, vilket innebär att cancern beskjuts från flera håll. Det minskar risken för alltför stora skador på ett enskilt område av kroppen, samtidigt som cancern bekämpas från alla riktningar.
Precis som vid de två övriga strålbehandlingsformerna finns risken att friska celler, vävnader och nerver skadas eller förstörs även vid protonstrålbehandling. Av de tre metoderna är dock risken för dessa biverkningar lägst här. Dessutom passerar protonstrålen inte igenom tumören och vidare in i kroppen, som EBRT gör, utan stannar vid tumörens plats och tränger inte djupare in i kroppen.
Protonstrålbehandling erbjuds idag endast vid vissa medicinska center, enligt American Cancer Society, eftersom den kräver specialiserade och kostsamma maskiner. Det gör att många patienter saknar tillgång till metoden, trots dess fördelar när det gäller att skydda frisk vävnad.
Sammanfattningsvis är strålbehandling ett viktigt verktyg vid bencancer, men valet av teknik spelar stor roll för hur många biverkningar patienten riskerar att drabbas av. En noggrant planerad behandling tillsammans med en erfaren onkolog kan minska skadorna på frisk vävnad och förbättra livskvaliteten under behandlingstiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online