Benmassan är ingen statisk del av kroppen – den bryts ständigt ner och byggs upp igen i en balanserad process. När nedbrytningen överstiger uppbyggnaden minskar dock benmassan, vilket kan leda till skörare ben och ökad risk för frakturer. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna bakom en minskning av benmassan.
I takt med att vi åldras minskar kroppens naturliga benbildning, samtidigt som nedbrytningen av benvävnad ökar. Denna obalans, som i sin uttalade form kallas osteoporos (benskörhet), leder till att skelettet gradvis förlorar massa och styrka – särskilt efter 50-årsåldern.
Hormoner spelar en central roll för benomsättningen. Hos kvinnor sjunker östrogennivåerna markant under menopausen, vilket påskyndar benförlusten. Även låga testosteronnivåer hos män kan försämra bentätheten. Andra hormonrubbningar, exempelvis överproduktion av sköldkörtelhormon eller kortisol, kan ytterligare påverka balansen negativt.
Skelettet behöver rätt byggstenar för att hålla sig starkt. Brist på kalcium och D-vitamin – de två viktigaste näringsämnena för benhälsan – kan försämra både benbildningen och mineraliseringen. Även otillräckligt intag av protein, magnesium och K-vitamin kan bidra till en svagare skelettstruktur.
Ben stärks genom belastning. Vid fysisk inaktivitet, särskilt avsaknad av viktbärande träning som promenader, löpning och styrketräning, utsätts skelettet för mindre mekanisk stress. Detta signalerar till kroppen att benmassan inte behövs i samma utsträckning, vilket leder till förlust av benvävnad.
Några mediciner kan ha negativa effekter på skelettet vid långvarig användning. Glukokortikoider (kortisonpreparat), som ofta används mot inflammation och autoimmuna sjukdomar, hämmar benbildningen och ökar nedbrytningen. Även vissa antiepileptiska läkemedel och behandlingar mot bröstcancer eller prostatacancer kan påverka bentätheten.
Flera medicinska tillstånd kan störa benomsättningen, bland annat Cushings syndrom, diabetes, sköldkörtelsjukdomar, reumatoid artrit samt vissa ärftliga sjukdomar. Även ätstörningar och långvarig mag- och tarmproblematik som försämrar näringsupptaget kan öka risken för benmassaförlust.
Om du misstänker att du förlorat benmassa, eller om du tillhör någon av riskgrupperna ovan, är det klokt att kontakta vården. En läkare kan göra en bentäthetsmätning (osteodensitometri), bedöma dina individuella riskfaktorer och ge råd om förebyggande åtgärder – som kostförändringar, träning eller läkemedelsbehandling.
Med rätt insatser i tid går det ofta bra att bromsa eller till och med vända benförlusten och bevara ett starkt skelett genom hela livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online