
Läkare använder ibland tumörmarkörer, även kallade cancermarkörer, för att hjälpa till att diagnostisera cancer, följa hur en behandling fungerar eller övervaka patienter för att upptäcka återfall. Om ett tumörmarkörvärde ligger över det normala intervallet kan det signalera till läkaren att ytterligare undersökningar eller behandling behövs. Här förklarar vi vad tumörmarkörer är, hur de mäts och vad förhöjda värden egentligen betyder.
Cancertumörer kan producera kemiska ämnen som finns i blodet eller urinen och som läkare kan upptäcka. I vissa fall reagerar kroppen på tumörerna genom att själv bilda ämnen, och även dessa kan analyseras som tumörmarkörer. Kända exempel på tumörmarkörer är PSA (prostatacancer), CA-125 (äggstockscancer), CEA (tjocktarmscancer) och CA 19-9 (bukspottkörtelcancer).
Onormalt höga tumörmarkörer kan väcka misstanke om cancer hos en patient. Samtidigt är markörerna särskilt värdefulla under behandlingens gång: om nivån sjunker hos en patient som genomgår behandling kan det tyda på att tumören krymper och att behandlingen fungerar.
Det är viktigt att komma ihåg att patienter med förhöjda tumörmarkörer inte automatiskt får en cancerdiagnos. Andra sjukdomar och tillstånd, exempelvis inflammation eller godartade förändringar, kan också höja värdena. Även om olika cancerformer ofta producerar olika markörer, är ingen enskild markör helt specifik för en viss cancerform. Därför används tumörmarkörer alltid tillsammans med andra undersökningar, som bildtagning och vävnadsprov.
För att kontrollera tumörmarkörer tar läkare vanligtvis ett blodprov, ibland även ett urinprov. Proverna analyseras på ett laboratorium, där man mäter koncentrationen av olika markörer. Ligger nivåerna över det intervall som gäller för en frisk person betraktas resultatet som onormalt förhöjt, och läkaren kan då besluta om ytterligare utredning.
Forskare vid bland annat National Cancer Institute i USA arbetar med att utveckla tumörmarkörer som kan upptäcka prostatacancer och äggstockscancer i ett mycket tidigt skede, när behandlingen har störst chans att lyckas. Pågående studier undersöker också specifika markörproteiner vid lungcancer för att se om de kan förutsäga hur enskilda patienter svarar på olika behandlingar – något som i framtiden kan möjliggöra mer individanpassad cancervård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online