Cancervården går nu bortom gränserna för traditionella läkemedel och kemoterapi och in i nanoteknikens värld. Användningen av nanomolekyler för cancerbehandling är fortfarande i sin linda, men potentialen att behandla och kanske till och med utrota cancer har gjort området till en prioriterad forskningsfråga för National Institutes of Health (NIH).
Nanovetenskap är studiet av molekyler på en skala av en miljarddels meter. På denna extremt små nivå har molekylerna egenskaper och användningsområden som inte är möjliga att åstadkomma på makronivå. Forskare runt om i världen har därför börjat undersöka hur dessa molekyler kan användas för att behandla och utrota cancer. Flera universitet och statliga institutioner har satsat betydande pengar och resurser för att utveckla denna nya och viktiga forskningsfront.
Doxil och Abraxane är två redan godkända cancerläkemedel – Doxil används mot äggstockscancer och Abraxane mot bröstcancer. Dessa läkemedel bygger på nanomolekyler som kopplats samman med cancermedicin för att effektivt bekämpa och eliminera cancercellerna, samtidigt som skadan på frisk vävnad minimeras. Ytterligare behandlingar finns på väg, och nanotekniken håller snabbt på att bli en ledande vetenskap inom modern cancerbehandling.
Siteman Center of Cancer Nanotechnology Excellence vid Washington University i St. Louis, Missouri, utvecklar en innovativ form av cancerbehandling som innebär att melittin, ett syntetiskt bigift, förs in direkt i cancerceller med hjälp av så kallade "nanobin". Dessa nanobin är nanomolekyler som är konstruerade för att aktivt söka upp cancerceller och föra in det syntetiska bigiftet utan att skada den omgivande friska vävnaden. Hittills har metoden endast testats på möss, men kliniska prövningar på människor väntas inom kort.
Argonne National Laboratory och University of Chicago arbetar parallellt med att utveckla cancerriktade nanomissiler. Tekniken bygger på en oorganisk/organisk molekyl bestående av titandioxid i kombination med en antikropp som söker upp hjärncancerceller. När titandioxiden exponeras för ljus bildas fria syreradikaler som dödar cancercellerna utan att skada de omgivande friska cellerna. Även denna metod har hittills endast demonstrerats i laboratoriemiljö.
Utvecklingen av nanobaserade cancerbehandlingar pågår i snabb takt. Om kliniska prövningar visar sig lyckosamma skulle nanomolekyler kunna erbjuda mer precisa och skonsamma alternativ till dagens kemoterapi, där både tumörceller och friska celler påverkas. Forskarna ser en framtid där cancer kan angripas med kirurgisk precision på molekylnivå – ett steg som kan förändra cancervården för alltid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online