Kemoterapi och strålbehandling är två av de mest använda behandlingsformerna vid många typer av cancer. Båda metoderna kan användas var för sig eller i kombination, och båda medför biverkningar vars karaktär och svårighetsgrad varierar beroende på behandlingens typ och omfattning.
Kemoterapi använder kemiska läkemedel för att angripa cancerceller i kroppen. Strålbehandling använder i stället oftast röntgenstrålar som riktas från en extern apparat mot cancercellerna på en exakt avgränsad plats i kroppen.
Både kemoterapi och strålbehandling kan användas som ensam behandling, för att krympa en tumör inför en operation, som kompletterande behandling efter kirurgi eller annan terapi samt för att lindra symtomen vid avancerad cancer.
Strålbehandling ges oftast utvärtes från en maskin utanför kroppen, men den kan även ges genom ett implantat som placeras nära eller inuti tumören. En annan form, systemisk strålbehandling, sväljs, injiceras eller ges intravenöst och sprids sedan via blodet till cancercellerna. Kemoterapi finns i flera olika former: krämer, tabletter, intravenösa infusioner, injektioner samt särskilt riktade (targeted) terapier.
Akuta biverkningar av kemoterapi kan bland annat vara illamående och kräkningar, håravfall, nedsatt aptit, trötthet, feber, smärta samt förstoppning och/eller diarré. Biverkningarna av strålbehandling beror främst på vilken del av kroppen som behandlas. De kan innefatta trötthet, besvär med andning eller sväljning, illamående och kräkningar, hosta, diarré samt sexuella problem.
Både kemoterapi och strålbehandling har kopplats till så kallade sekundära cancersjukdomar som kan uppstå flera år efter avslutad behandling. Kemoterapi kan dessutom skada lungor, hjärta, njurar och nerver samt i vissa fall orsaka infertilitet. Det är därför viktigt att patienter får långsiktig uppföljning efter genomgången cancerbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online