Alla vävnader i kroppen, inklusive tumörer, behöver syre och näringsämnen för att växa och överleva. Vävnader skapar och förnyar blodkärl efter behov, men processen styrs av en komplex kaskad av enzymer och kemiska signaler. En utmärkande egenskap hos cancerceller är deras förmåga att kringgå de normala kontrollmekanismer som begränsar angiogenes – alltså bildandet av nya blodkärl. Utan begränsningar i sin förmåga att försörja sig med näring fortsätter tumören att växa och bilda metastaser.
Angiogenes är bildningen av nya blodkärl. Blodkärlen transporterar näringsämnen och syre till vävnaderna samtidigt som de avlägsnar koldioxid och metabola restprodukter. Angiogenesen samordnas med vävnadstillväxten och regleras av en rad tillväxtfaktorer som består av proteiner och enzymer.
Tumörer måste skapa en oberoende blodförsörjning för att kunna försörja den okontrollerade tillväxten och spridningen av cancercellerna. Utan förmågan att bilda nya blodkärl skulle tumörstorleken vara begränsad till cirka 2 mm. Tumörer uttrycker själva de tillväxtfaktorer som stimulerar den angiogena processen.
Att bygga nya blodkärl är en komplex process. Enligt Angiogenesis Foundation tränger tillväxtfaktorer som produceras av tumören in i omgivande vävnad och binder till receptorer på befintliga blodkärl. Ytceller som aktiveras av receptorerna skickar kemiska signaler till cellkärnan, som frisätter enzymer som löser upp basalmembranet – det hölje som omger blodkärlen. Blodkärlscellerna delar sig och vandrar genom de utrymmen som enzymerna skapat, riktat mot tumören, och bildar en så kallad kärlknopp. Fler enzymer i tumören bryter ned vävnaden framför knoppen när den växer framåt. I takt med att knoppen förlängs rullar cellerna ihop sig till ett rör. Slutligen bildas muskelceller som stödjer det nya blodkäret, vilket fullbordar processen.
Angiogeneshämmare stör denna kaskad i syfte att stoppa eller bromsa tumörtillväxten. Dessa läkemedel angriper inte cancercellerna direkt. Det finns tre klasser av hämmare, vilka var och en riktar sig mot olika delar av processen. Hämmare av matrixmetalloproteinaser (MMP) stör verkan hos de enzymer som löser upp basalmembranet. Endotelcellshämmare förhindrar delning av de blodkärlsceller som annars vandrar mot tumören. Den tredje klassen, så kallade hämmare av angiogenesaktivering, avbryter själva den angiogena kaskaden. Bevacizumab (Avastin) är den enda hämmare av angiogenesaktivering som godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av cancer.
Enligt National Cancer Institute har angiogeneshämmare en måttlig effekt på överlevnaden hos patienter med vissa typer av avancerade cancerformer. Man undersöker även potentialen att använda dessa läkemedel vid tidigare stadier av sjukdomen. Tumörer tenderar dock att utveckla resistens mot angiogeneshämmare, bland annat genom att öka produktionen av tillväxtfaktorer som inte påverkas av den specifika hämmare som används. Fortsatt forskning fokuserar därför på kombinationsbehandlingar och nya sätt att övervinna resistensutvecklingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online