Monoklonala antikroppar (MAb) är molekyler som framställs i laboratorium och som efterliknar de antikroppar som immunförsvaret självt producerar. De skiljer sig från naturliga antikroppar genom sin förmåga att hitta och markera cancerceller som främmande kroppar, vilket gör att immunsystemet angriper dem. Monoklonala antikroppar kan även kombineras med cancerbekämpande läkemedel och då leverera dessa direkt till tumören, vilket begränsar skadan på friska celler.
MAb ger passiv immunitet, det vill säga att immunsystemet inte aktiveras förrän antikropparna har markerat cancercellerna. De första monoklonala antikropparna framställdes genom att kombinera celler från benmärgscancer (myelom) med en särskild typ av antikropp hos möss, enligt American Cancer Society (ACS). Musantikroppen känner igen ett antigen som är unikt för cancercellerna, medan myelomet ger cellerna lång livslängd.
Muskomponenten i MAb kan dock stimulera ett immunförsvar riktat mot själva antikroppen. Även om vissa MAb fortfarande bygger på musantikroppar använder nyare preparat en kombination av mus- och mänskliga proteiner (kimära MAb) eller endast mänskliga proteiner (humaniserade MAb).
Immunsystemet känner inte igen cancerceller som ett hot, eftersom cancerceller är normala celler som har förlorat förmågan att reglera sin egen tillväxt. MAb binder till specifika proteiner på cancercellernas yta och märker dem som farliga, enligt Mayo Clinic. Antikropparna kan också blockera den kemiska signalväg som utlöser celltillväxt, vilket ytterligare hämmar tumörens utveckling.
MAb kan användas ensamma för att behandla cancer, eller kombineras med radioaktiva partiklar, cytostatika eller gifter. Så kallade nakna MAb – alltså utan kopplade läkemedel eller radioaktiva partiklar – är den vanligaste formen vid cancerbehandling.
MAb med cytostatika fästa kallas konjugerade, märkta eller etiketterade MAb. Konjugerade MAb levererar behandlingen direkt till cancercellerna och begränsar därmed skadan på friska vävnader, enligt ACS. Även om konjugerade MAb ofta är mer effektiva än nakna MAb är de också förknippade med fler biverkningar, på grund av de tillförda ämnena.
Eftersom MAb ges genom injektion är de vanligaste biverkningarna reaktioner på injektionsstället. Andra vanliga biverkningar är influensaliknande symtom, exempelvis frossa, trötthet och feber, samt illamående, diarré och hudutslag. Lågt blodvärde, blödningar, sår och svåra allergiska reaktioner förekommer men är ovanliga.
MAb används för att behandla bland annat kronisk lymfatisk leukemi, akut myeloisk leukemi, non-Hodgkins lymfom samt cancer i tjocktarm, bröst, lunga och huvud-halsregionen.
Innan du påbörjar behandling med MAb bör du fråga din läkare om hur effektiv just den aktuella behandlingen är. Vissa behandlingar förlänger livet, medan andra bromsar tumörtillväxten men har liten effekt på överlevnaden, enligt Mayo Clinic. Fråga även om biverkningar och om kostnaden, eftersom MAb-behandling inte alltid täcks av försäkringen. Om MAb-behandling inte är tillgänglig i din situation kan du fråga din läkare om möjligheten att delta i en klinisk prövning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online