Under de senaste åren har utvecklingen av nya cancerläkemedel gått snabbt framåt. Läkemedlen kan kategoriseras utifrån hur de påverkar cancercellen. Behandlingsalternativen omfattar bland annat kemoterapi, biologisk terapi, hormonterapi och målriktad läkemedelsbehandling. Valet av behandling beror på cancerformen, sjukdomens stadium samt patientens allmäntillstånd, och olika behandlingsformer kombineras ofta för bästa möjliga resultat.
Kemoterapi innebär behandling med cytostatika, det vill säga läkemedel som syftar till att döda cancerceller genom att störa celldelningen och hämma deras tillväxt eller förmåga att föröka sig. Dessa läkemedel kan även lura cellerna att genomgå apoptos, den programmerade celldöd som annars normalt tar bort skadade celler från kroppen.
När cancercellerna bekämpas skadas dock ofta även friska celler, särskilt sådana som delar sig snabbt, vilket ger upphov till en rad biverkningar som illamående, trötthet och håravfall. Kemoterapi används för att behandla många olika cancerformer, däribland flera blodcancersjukdomar som lymfom.
Immunsystemet är ett nätverk av organ och celler som tillsammans försvarar och skyddar kroppen mot sjukdomar. Biologisk terapi, även kallad immunterapi, använder läkemedel för att aktivera kroppens eget immunförsvar i kampen mot cancern. Immunsystemet engageras i processen antingen direkt eller indirekt.
Biologisk terapi används ibland även för att minska biverkningar som orsakats av andra former av cancerbehandling, och forskningen inom området har på senare år lett till betydande framsteg vid flera svårbehandlade cancerformer.
Målriktad läkemedelsbehandling, ofta kallad targeted therapy, använder läkemedel som angriper specifika delar av cancercellen, exempelvis särskilda molekyler och proteiner som är avgörande för tumörens tillväxt. Eftersom läkemedlen är riktade mot specifika mål skadar de de omgivande friska cellerna i betydligt mindre utsträckning än kemoterapin och ger därmed jämförelsevis färre biverkningar.
Bland de målriktade cancerterapierna finns läkemedel som blockerar cellernas tillväxtsignaler, hämmar bildningen av tumörblodkärl (angiogenes) samt sådana som utlöser apoptos i cancercellerna.
Hormonterapi innebär användning av läkemedel som hämmar kroppens hormoner när dessa hjälper cancern att växa och sprida sig, det vill säga metastasera. Vissa cancerformer är beroende av särskilda hormoner för sin tillväxt – vissa typer av bröstcancer behöver exempelvis östrogen för att utvecklas.
Hormonterapi sänker nivåerna av dessa hormoner eller blockerar deras effekt i kroppen, vilket bromsar cancerens tillväxt och lindrar dess påverkan. Behandlingen används bland annat vid bröstcancer och prostatacancer.
Cancerläkemedel ges på olika sätt beroende på typ av behandling, behandlingscykelns längd och antal cykler. Vissa läkemedel tas via munnen (oralt), andra appliceras lokalt på huden eller slemhinnorna (topikalt), medan åter andra injiceras i kroppen.
Intravenösa läkemedel injiceras i en blodven, antingen via ett dropp eller med en nål som förs in i venen. Detta är den vanligaste metoden för kemoterapi. Vissa läkemedel injiceras istället i muskulaturen; dessa kallas intramuskulära läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online