Enligt det amerikanska National Cancer Institute diagnostiserades över 450 000 personer i USA med någon form av invasiv cancer under 2006. När sjukdomen fortskrider och sprider sig via lymfsystemet till andra delar av kroppen blir det ofta nästintill omöjligt att kirurgiskt avlägsna samtliga tumörer. I dessa fall kan cytostatika (kemoterapi) användas – läkemedlen förs med blodet runt i hela kroppen och kan på så sätt angripa alla cancerceller med en och samma behandlingsmetod.
En vanligt förekommande grupp av cytostatika är mitoshämmarna. Dessa är naturligt förekommande substanser som utvinns ur växtalkaloider. Mitoshämmare riktar sig specifikt mot cancercellerna och stoppar mitosen – alltså den process där cellen delar sig och förökar sig – genom att blockera de enzymer som krävs för att celldelningen ska kunna ske.
Ett centralt enzym som cancerceller behöver för att dela sig och sprida sig kallas topoisomeras. Enzymet hjälper cellen att dela upp sitt DNA inför bildandet av en ny cell. Topoisomerasinhibitorer verkar genom att beröva cancercellerna just detta enzym, vilket gör att de inte längre kan föröka sig.
Antracykliner är en typ av antibiotika som har visat sig kunna störa den enzymproduktion som cancercellerna behöver för att växa. Eftersom denna typ av cytostatika fungerar oavsett vilken fas av celldelningen cellen befinner sig i, kan den användas brett vid de flesta cancerformer – utan att man behöver ta hänsyn till exakt när cancercellen är som mest sårbar.
Antimetaboliter hör till de mest använda cytostatiska läkemedlen vid cancerbehandling. De verkar genom att störa bygget av både RNA och DNA. För att kunna dela sig och spridas behöver cancercellerna specifika genetiska byggstenar. Antimetaboliterna tränger in och ersätter de normala byggstenarna, vilket gör att cancercellen inte kan överleva.
Även alkylerande ämnen räknas till de mest populära cytostatika. De verkar genom att direkt angripa och skada cancercellernas DNA, vilket dödar cellerna. Trots att alkylerande ämnen är bland de mest framgångsrika läkemedlena inom kemoterapin, orsakar de också störst skada på övriga celler i kroppen. Eftersom de inte skiljer på cancerceller och friska kroppsceller kan höga doser skada viktiga celler, särskilt i benmärgen där blodcellerna bildas.
I praktiken kombineras ofta flera olika typer av cytostatika för att uppnå bästa möjliga effekt, eftersom läkemedlen angriper cancercellerna på olika sätt. Biverkningar som illamående, håravfall och nedsatt immunförsvar beror på att även friska, snabbt delande celler påverkas av behandlingen. Behandlingen planeras därför alltid individuellt av onkolog med hänsyn till cancerform, sjukdomsstadium och patientens allmäntillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online