Äggstockscancer anses ofta sakna tydliga tidiga symtom, och de tecken som förekommer är i regel ospecifika. Genom att känna till dem kan du dock uppmärksamma eventuella bekymmer i god tid hos din läkare. Fram till 2009 fanns inga tillförlitliga, exakta och entydiga screeningsmetoder för äggstockscancer, vilket bidrar till att mer än hälften av dessa cancerformer upptäcks i ett sent skede – när symtomen blivit för påtagliga för att ignorera.
Varje år diagnostiseras nästan 20 000 nya fall av äggstockscancer i USA, och sjukdomen är den ledande dödsorsaken bland gynekologiska cancerformer. Bland kvinnor i allmänhet är den den femte vanligaste orsaken till cancerdöd. Riskfaktorer för sjukdomen är ärftlighet i familjen, att aldrig ha fått barn, hög ålder, vit hudfärg samt sen menopaus. Graviditet och användning av p-piller har kopplats till en något lägre risk för äggstockscancer, vilket tyder på att kontinuerlig ägglossning utan avbrott kan bidra till sjukdomens utveckling.
Tidiga tecken och symtom på äggstockscancer inkluderar uppblåst och spänd buk, aptitlöshet, viktnedgång, förstoppning och andra mag-tarmbesvär, oförklarlig vaginal blödning, smärta vid samlag, trötthet samt känsla av snabb mättnad efter en liten måltid. När kvinnor söker vård med dessa besvär undersöks de ofta för irritabel tarm, gallblåseproblem eller andra mag-tarmsjukdomar. Om symtomen kvarstår i mer än två veckor bör möjligheten av äggstockscancer diskuteras med en läkare. Tumören kan vara helt symtomfri i ett tidigt stadium, och besvären visar sig ofta först när cancern fortskrider – därför är tidig upptäckt avgörande.
För kvinnor med stark ärftlig belastning av äggstockscancer, och som därmed löper högre risk, rekommenderar National Cancer Institute årlig kontroll med transvaginalt ultraljud och CA-125-blodprov. I den allmänna befolkningen har nyttan av dessa tester dock inte bevisats, och det finns ingen standardiserad screeningmetod för äggstockscancer. Inget definitivt test har tagits fram – det enda sättet att ställa en säker diagnos är genom kirurgisk undersökning.
Kvinnor med BRCA-mutation har betydligt högre risk att drabbas av bröst- och äggstockscancer än kvinnor utan dessa mutationer. Vissa etniska grupper, exempelvis ashkenaziska judar, uppvisar en högre förekomst av dessa mutationer. Kvinnor med BRCA1-mutation har en livstidsrisk på 16–44 procent att utveckla äggstockscancer, medan livstidsrisken för kvinnor med BRCA2-mutation ligger på 10 procent. För bärare av BRCA1- eller BRCA2-mutation har förebyggande borttagning av äggstockarna (profylaktisk ooforektomi) visats minska risken för både äggstocks- och bröstcancer.
För att fastställa sjukdomens stadium utförs en operation, vanligtvis genom total abdominal hysterectomi med bilateral salpingo-ooforektomi, varvid båda äggstockarna och äggledarna tas bort. Ingreppet innefattar även vävnadsprover från buk- och bäckenhinnan, biopsi eller borttagning av omentum (stora nettet) samt utrymning av lymfkörtlar. Det är viktigt att så mycket cancervävnad som möjligt avlägsnas för bästa möjliga prognos – detta kallas optimal debulking.
Efter operationen planeras oftast en behandlingskur med kemoterapi, och vid behov kan kompletterande kontrolloperationer, så kallade second look-ingrepp, genomföras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online