Glioblastom – den mest aggressiva formen av hjärntumör

Glioblastom ingår i tumörfamiljen astrocytom, som utgår från hjärnans stjärnformade stödjeceller (astrocyter). Glioblastom är den mest elakartade (maligna) varianten av astrocytom och betraktas som en av de mest aggressiva hjärntumörerna som finns.

Enligt International Radiosurgery Association utgör glioblastom cirka 50 procent av alla diagnostiserade astrocytom. Samma organisation uppskattar att ungefär 13 000 personer dör av maligna hjärntumörer varje år, och att nästan var fjärde av dessa fall (23 procent) beror på glioblastom. Män drabbas betydligt oftare än kvinnor. Tumören förekommer även under andra namn, bland annat glioblastoma multiforme, grad IV-astrocytom och GBM.

Orsak

Orsaken till de flesta hjärntumörer är fortfarande okänd. En faktor som man känner till är förändringar i hjärncellernas genetiska struktur. Dessa förändringar kan antingen vara ärftliga eller orsakas av miljöfaktorer – ibland ligger en kombination av båda bakom.

Muterade eller saknade gener leder till onormala celler som, om de är maligna, börjar dela sig okontrollerat. Bland de miljöfaktorer som har kopplats till utveckling av hjärntumörer återfinns vissa kemikalier, tidigare strålbehandling, virus och exponering för elektromagnetiska fält. Enligt International Radiosurgery Association orsakas cirka 5 procent av alla primära hjärntumörer enbart av ärftliga gener.

Symptom

Symptomen vid glioblastom beror ofta på var i hjärnan tumören sitter, men vanliga tecken inkluderar:

• Huvudvärk, ofta värst på morgonen
• Yrsel och balansrubbningar
• Beteendeförändringar och personlighetsförändringar
• Minnesproblem
• Epileptiska anfall (kramper)

Andra symptom kan vara onormal puls eller andningsfrekvens, svårigheter att gå och tala, synstörningar som dubbelseende samt illamående och kräkningar. Kontakta alltid vårdpersonal om du upplever flera av dessa besvär samtidigt.

Diagnos

En hjärntumör misstänks oftast efter en neurologisk undersökning och bekräftas sedan med magnetresonanstomografi (MRI), datortomografi (CT) eller båda metoderna. En CT-undersökning med och utan kontrastmedel utförs ofta för att fastställa tumörens storlek och exakta läge.

Även magnetresonansspektroskopi kan användas för att mäta nivåerna av mineraler och kemiska ämnen i tumören. Resultaten ger värdefull information om huruvida tumören är malign, men en definitiv diagnos av elakartad cancer kan endast ställas efter en direkt mikroskopisk undersökning av vävnadsprov (biopsi).

Behandling

Det första behandlingsvalet vid glioblastom är oftast kirurgi – målet är att ta bort så mycket av tumören som möjligt, säkerställa en definitiv diagnos och minska trycket på hjärnan.

Efter operationen kombineras vanligtvis två ytterligare behandlingsformer:

• Strålbehandling – för att döda eventuella kvarvarande cancerceller i tumörområdet och dess omgivning.
• Kemoterapi (cytostatika) – för att döda cancerceller eller förändra dem så att de slutar dela sig och istället beter sig och ser ut som normala celler.

I många fall kompletteras behandlingen också med målriktad läkemedelsbehandling och regelbundna kontroller för att följa sjukdomens utveckling.

Viktigt att känna till

Glioblastom kan drabba människor i alla åldrar, men risken ökar markant med åldern – personer över 50 år löper störst risk att insjukna. Tidig upptäckt och snabb behandling är avgörande för prognosen, så sök vård om du eller någon närstående får bestående neurologiska symptom.