Malignt melanom är en form av hudcancer som utgår från melanocyter – de celler i huden som producerar pigment. Sjukdomen kan diagnostiseras i stadium 0 till IV, beroende på hur djupt tumören har växt in i huden och om cancern har spridit sig via lymfsystemet. Det finns fyra etablerade standardbehandlingar, samt terapiformer som för närvarande utvärderas genom kliniska prövningar.
Att kirurgiskt avlägsna de onormala cellerna är alltid det första steget vid malignt melanom. Omfattningen av ingreppet anpassas efter hur långt cancern har utvecklats. Det borttagna området kan bestå av enbart tumören tillsammans med en marginal av omgivande frisk vävnad – detta kallas lokal excision.
Vid en bred lokal excision tas större mängd omgivande vävnad bort, och ibland även drabbade lymfknutor. För att undersöka om cancern har spridit sig från melanomet till närliggande lymfknutor kan en lymfkörteldissektion utföras. I senare sjukdomsstadier behövs ofta en hudtransplantation efter operationen för att täcka den hud som tagits bort.
Målet med strålbehandling är att döda cancerceller och bromsa sjukdomens utveckling med hjälp av strålning, vanligtvis i form av röntgenstrålar. Strålningen kan antingen ges utifrån, mot kroppen, eller inifrån kroppen. En stor fördel med strålbehandling är att den kan riktas exakt mot det område där melanomet finns, vilket minimerar skada på omgivande frisk vävnad.
Biologisk behandling – även kallad bioterapi eller immunterapi – går ut på att stärka kroppens eget immunförsvar så att det bättre kan bekämpa cancern. Genom att stimulera immunsystemet kan det arbeta mer kraftfullt och riktat mot melanomcellerna.
Användning av läkemedel för att bekämpa cancer kallas kemoterapi. Vid malignt melanom finns flera sätt att ge behandlingen. Om melanomet sitter på en arm eller ett ben kan hyperterm isolerad extremitetsperfusion användas, enligt National Cancer Institute. Läkemedlet injiceras då i blodbanan i området runt tumören, medan en tryckkuff appliceras för att hålla kvar medicinen i området så länge som möjligt. Kemoterapi kan också ges systemiskt, alltså via munnen eller intravenöst.
Kemoterapi kan kombineras med andra behandlingsformer och används oftast i senare stadier av sjukdomen.
I kliniska prövningar studeras effektiviteten hos nya behandlingsmetoder jämfört med befintliga standardbehandlingar. Enligt National Cancer Institute får deltagarna antingen standardbehandling eller den nya behandlingen som testas. Deltagande kan ske vid olika tidpunkter under behandlingsprocessen, beroende på vilken specifik prövning det gäller. Att delta i en klinisk prövning kan ge tillgång till nya behandlingsalternativ som ännu inte är allmänt tillgängliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online