Melanom i stadium III kännetecknas av att cancern har spridit sig till lymfkörtlarna, men ännu inte metastaserat till avlägsna delar av kroppen. Stadium III delas in i tre undergrupper: stadium IIIA, IIIB och IIIC. Klassificeringen baseras på hur utbrett engagemanget i lymfkörtlarna är, om cancercellerna kan synas utan mikroskop eller kännas vid en fysisk undersökning samt om den primära tumören är ulcererad, det vill säga att överhuden – tumörens yttersta lager – inte är intakt.
Kirurgi kan vara det bästa behandlingsalternativet vid melanom i stadium III, så länge antalet tumörer är begränsat. Den metod som används kallas bred lokal excision. Vid ingreppet avlägsnar läkaren själva tumören tillsammans med en omgivande marginal av hud och underliggande vävnad. Hur stor marginalen behöver vara beror på primärtumörens storlek och tjocklek.
Om operationen lyckas avlägsnas samtliga synbara cancerceller. Finns det däremot flera tumörer, eller går det inte att avlägsna all cancer kirurgiskt, rekommenderas ofta adjuvant behandling som komplement till operationen.
Adjuvant behandling är ett samlingsnamn för behandling som ges i anslutning till cancerkirurgi, med målet att döda kvarvarande cancerceller och minska risken for återfall. Vanliga former inkluderar kemoterapi, strålbehandling, hormonbehandling och andra riktade behandlingar.
Vid melanom i stadium III har strålbehandling dock inte visat sig vara en effektiv adjuvant metod. Systemisk behandling, till exempel kemoterapi som ges intravenöst, kan hjälpa till att minska tumörbördan inför en operation, men kemoterapi har samtidigt visat sig ha begränsad effekt mot detta stadium av melanom.
Interferoner är en form av bioterapi som utnyttjar kroppens egna naturliga ämnen för att bekämpa cancer. Interferon alfa-2b, en framställd variant av de interferoner som kroppen själv producerar, har historiskt varit den enda adjuvanta behandling som kunnat visa en förbättring av den totala överlevnaden hos patienter med melanom i stadium III. Behandlingen kan dock ge betydande biverkningar, som trötthet, feber och depression, vilket gör att den idag används mer sparsamt.
Inom modern melanomvård har punkthemmoterapi, det vill säga immunterapi med kontrollpunktshämmare som ipilimumab, nivolumab och pembrolizumab, samt riktad behandling med BRAF- och MEK-hämmare vid BRAF-mutation, i stort sett ersatt interferon som adjuvant behandling efter operation. Dessa behandlingar har i kliniska studier visat betydligt bättre resultat när det gäller återfallfri och total överlevnad, och diskuteras alltid inom ramen för en multidisciplinär tumörkonferens.
Terepeutisk lymfkörteldissektion är en kirurgisk procedur som syftar till att avlägsna alla lymfkörtlar i det område där cancerceller har påvisats. Ingreppet kan genomföras i samma operation som borttagningen av primärtumören, eller som ett separat ingrepp vid ett senare tillfälle.
Operationen kan bidra till att avlägsna sjukdomen och förhindra vidare spridning inom lymfsystemet. Behandlingen har visat sig vara särskilt viktig för patienter med så kallade makrometastaser, det vill säga större metastaser i lymfkörtlarna som kan kännas vid undersökningen.
Vid melanom i stadium III är kombinationen av bred lokal excision av primärtumören, bedömning av behovet av lymfkörteldissektion samt individanpassad adjuvant behandling grunden för bästa möjliga resultat. Vilken behandlingsplan som blir mest lämpad avgörs av tumörens utbredning, patientens allmäntillstånd och molekylärgenetiska fynd, och bör alltid planeras tillsammans med ett specialiserat melanomteam.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online