Skivepitelcancer, även kallad skivepitelcarcinom, är en av de tre vanligaste formerna av hudcancer. De övriga två är basalcellscancer och malignt melanom. Denna cancerform drabbar oftast personer över 50 års ålder och uppstår främst på hudområden som regelbundet utsätts för solljus.
Av alla diagnosticerade hudcancrar utgör skivepitelcancer ungefär 2 av 10 fall. Tumörerna kan sprida sig till andra delar av kroppen om de inte behandlas snabbt, men prognosen är god: återhämtningsfrekvensen ligger på hela 95 procent när tumören avlägsnas i tid.
Skivepiteltumörer kan visa sig som en förändring i huden eller ett sår som inte vill läka. De förekommer oftast i ansiktet, på halsen, öronen, händerna och armarna, men kan uppstå var som helst på kroppen – särskilt på ställen som ofta exponeras för solen.
Ett födelsemärke eller en vårtasom börjar förändras i utseende och blir grov, fjällig, smärtsam eller börjar blöda kan vara ett tecken på skivepitelcancer. Kontakta alltid läkare om du upptäcker sådana hudförändringar.
Den vanligaste behandlingen vid skivepitelcancer är kirurgi. Vilken typ av operation som utförs beror på tumörens storlek och placering.
Vid mindre tumörer räcker ofta en enkel excision, som liknar en biopsi. Tumören skärs ut, och huden sys ihop igen.
Kryokirurgi innebär att tumören förstörs med flytande kväve. Metoden fryser effektivt bort skivepitelcancern och används ofta vid ytliga förändringar.
Mohs-kirurgi innebär att läkaren tar bort tumören genom att skava bort ett hudlager i taget. Varje lager undersöks i mikroskop för att säkerställa att all cancer har avlägsnats. Fördelen är att metoden bevarar så mycket frisk vävnad som möjligt.
Skivepitelcancer anses växa relativt långsamt, men den utvecklas snabbare än basalcellscancer. Medicinsk behandling bör sökas så snart som möjligt för att förhindra att cancern sprider sig och angriper större hudområden. Snabb behandling ökar chansen till återhämtning och minimerar dessutom ärrbildningen efter operationen.
Borttagning av skivepiteltumörer kan lämna kvar ärr, beroende på tumörens storlek och hur mycket hud som tagits bort. Vid stora tumörer används hudtransplantationer för att läka såret och ersätta saknad vävnad. Detta kan också minska ärrbildningen och bidra till att återställa hudens utseende.
Efter att ha återhämtat sig från skivepitelcancer bör patienten undersöka sin hud regelbundet, eftersom tumörer kan återkomma. Hudcancer återkommer oftast inom fem år efter behandlingen och behöver inte nödvändigtvis uppstå på samma plats. Läkare rekommenderar därför ofta kontroller med 3 till 6 månaders mellanrum under flera år, för att kunna upptäcka tecken på återfall i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online