Bioplasma avser plasma (joniserad gas) genererad av eller inom biologiska system – skilt från hög-temperatur industriellt plasma.
Genereringsmekanismer
- Cellulära elektrokemiska gradienter (jonflöden över membran)
- Biofotonemission (ultra-svag fotonemission från metaboliska reaktioner)
- Extern energikoppling (laser, RF, ultraljud) inducerar plasma i biologiska medier
- Specialiserad cellurladdning (elfisk, vissa alger)
Viktiga egenskaper
- Låg temperatur: Nära-fysiologisk (25–100°C) – icke-termisk interaktion med vävnader.
- Reaktiva arter: ROS (O₂•⁻, H₂O₂, •OH), RNS (NO•, ONOO⁻), joner, elektroner, UV-fotoner.
- Biokompatibilitet: Kan gränssnitta mot levande system utan bulk termisk skada.
- Tillfällig, lokaliserad: Mikro/nanoskala, kortlivade.
Framväxande tillämpningar
- Plasmamedicin: Sårlaekning (kroniska ulcus), sterilisering, cancerterapi (selektiv apoptos), dermatologi.
- Jordbruk: Frökörning förbättring, tillväxtstimulering, patogenkontroll.
- Livsmedelssäkerhet: Ytdekontaminering, förlängd hållbarhet.
- Tandvård: Parodontalbehandling, rotkanaldesinfektion.
Forskningsfrontlinjer
- Mekanismer för plasma-cell signalering (redox-reglering, MAPK, NF-κB-vägar)
- Dosimetri-standardisering (plasmados = f(arter, flöde, tid))
- Enhetsminiatyrisering (plasmastrålar, dielektriska barriärurladdningsarrayer)
- Säkerhet: genotoxicitet, långsikttseffekter, bystander-effekter
Bioplasma sitter på skärningspunkten mellan plasmafysik, biologi och medicin – erbjuder icke-invasiv, riktad modulering av biologiska processer.
