Cancer är idag vanligare än någonsin, och inget organ i kroppen är helt skyddat mot sjukdomen. En av de vanligaste formerna är koloncancer, även kallad tjocktarmscancer. Bara i USA diagnosticeras närmare 150 000 nya fall varje år, och många patienter dör i sjukdomen. Det finns flera behandlingsmöjligheter, men resultatet beror alltid på den enskilda patientens situation och på hur tidigt cancern upptäcks.
Koloncancer benämns även kolorektal cancer och omfattar tjocktarmen (kolon) samt ändtarmen, och i vissa fall även blindtarmsbihanget (appendix). Sjukdomen uppstår när elakartade celler utvecklas i tarmens slemhinna. I USA är kolorektal cancer den näst vanligaste cancerformen och den näst vanliga orsaken till cancerdöd. Det är en aggressiv cancersjukdom som sällan stannar kvar på ett ställe – cancercellerna sprider sig lätt via lymfkörtlarna till andra organ, exempelvis lever och lungor. När cancern har spridit sig till andra delar av kroppen talar man om metastaserande koloncancer.
Symtomen beror på var tumören ligger. Vid koloncancer sitter tumören oftast i tjocktarmen, vilket ofta ger förändrade tarmvanor. Ett tydligt varningstecken är blod i avföringen – blodet kan se ljusrött ut eller vara så mörkt att det färgar avföringen svart. Många upplever förstoppning, en känsla av att tarmen inte töms helt, magkramper, kraftig gasbildning eller uppblåsthet. Smala, pennsmala avföringar är ett annat möjligt tecken. Till detta kommer ofta trötthet och oförklarlig viktnedgång. Har cancern hunnit metastasera tillkommer dessutom symtom från de drabbade organen.
Sök vård om du känner igen symtomen. Patienten remitteras oftast till en gastroenterolog, specialist på mag- och tarmsjukdomar. Utredningen kan inledas med ett digitalt rektalexam, där läkaren med fingret känner efter en eventuell tumör i ändtarmen. Misstänks något avvikande utförs i regel en koloskopi: ett böjligt instrument med kamera förs in via ändtarmen så att läkaren kan granska slemhinnan i ändtarm och tjocktarm. Upptäcks polyper eller tumörer tas vävnadsprover (biopsier) som analyseras på laboratorium.
Därtill beställs ofta ett test för dolt (okult) blod, där avföringen undersöks mikroskopiskt efter blod som inte syns för blotta ögat. En kontraströntgen av nedre tarmarna kan också användas – kontrastmedlet gör att tarmens konturer framträder tydligt på bilderna. Numera kompletteras utredningen ofta med datortomografi och analys av tumörmarkören CEA i blodet för att bedöma sjukdomens utbredning.
Bekräftas diagnosen remitteras patienten vidare till en onkolog, en läkare specialiserad på cancer. Onkologen vet vilka behandlingar som fungerar bäst vid olika cancerformer och vilken behandling som passar respektive stadium. Koloncancer indelas i fyra stadier, I–IV. Stadium IV innebär att cancern har metastaserat till andra organ. Ju högre stadium, desto mer omfattande och aggressiv blir normalt behandlingen, medan en lokaliserad tumör ofta kan hanteras med mindre invasiva metoder. Även patientens allmäntillstånd, ålder och övriga hälsa vägs in i beslutet.
Behandlingen inleds oftast med en operation där tumören och omgivande lymfknutor avlägsnas. Därefter ges ofta en kombination av kemoterapi och strålbehandling, särskilt till patienter med hög risk för spridning eller där flera områden är drabbade. Vid metastaserande sjukdom används dessutom riktade läkemedel som bevacizumab (Avastin), cetuximab (Erbitux) och panitumumab (Vectibix). Dessa ges ofta tillsammans med kemoterapin och hindrar tumörerna från att bilda nya blodkärl. Utan egna blodkärl får tumörerna varken syre eller näring, vilket bromsar deras tillväxt.
All cancerbehandling kan ge biverkningar, själva operationen inkluderad. Efter tarmkirurgi finns risk för infektion, och ibland krävs en stomi (kolostomi) där avföringen leds ut genom bukväggen – tillfälligt eller permanent. Kemoterapi och strålning kan orsaka kraftig illamående, kräkningar, håravfall, utmattning och nedsatt immunförsvar. De riktade läkemedlen kan bland annat ge näsblod, högt blodtryck, protein i urinen, trötthet och andningsbesvär. Biverkningarna ser olika ut från person till person, men vården har goda möjligheter att lindra dem.
Prognosen styrs i hög grad av vilket stadium cancern upptäcks i. Patienter med stadium I har en femårig överlevnad på över 80 procent, medan siffran vid stadium III sjunker till omkring 59 procent. Vid metastaserande sjukdom är prognosen betydligt sämre, även om modern behandling successivt har förlängt överlevnaden. Ju tidigare cancern upptäcks, desto större chans att tumörerna kan avlägsnas helt. Forskning visar dessutom att fysisk aktivitet verkar öka överlevnaden hos personer med koloncancer. Att ta hand om sin hälsa – med regelbunden motion, god kost och återkommande uppföljningar – är viktigt både för att bekämpa sjukdomen och för att förebygga återfall. Eftersom tidig upptäckt spelar så stor roll erbjuds i allt fler länder, däribland Sverige, screening för tarmcancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online