Tester för tjocktarmscancer – metoder för diagnos och screening

Tjocktarmscancer är en av de vanligaste cancerformerna. Enligt amerikanska National Cancer Institute diagnostiserades cirka 106 100 nya fall av sjukdomen under 2009. Tjocktarmen delas in i två delar: kolon, som utgör de första fyra till fem foten (motsvarande ungefär 120–150 cm), och ändtarmen (rektum), som är de sista centimetrarna närmast analöppningen.

En diagnos av tjocktarmscancer grundar sig på screeningresultat, riskfaktorer, fysisk undersökning, blodprov för att utesluta andra orsaker till symtomen, bilddiagnostik samt vävnadsprov (biopsier). Alla tester passar inte för varje person som misstänks ha sjukdomen – läkaren väljer undersökningar utifrån den enskilda situationen.

Riskfaktorer

Enligt National Cancer Institute är nio av tio personer som får diagnosen tjocktarmscancer över 50 års ålder. Afroamerikaner löper dessutom högre risk än andra befolkningsgrupper. Vissa sjukdomar och tillstånd ökar risken, bland annat tidigare egen eller förekomst i familjen av tjocktarmscancer, Crohns sjukdom, ulcerös kolit, familjär adenomatös polypos (FAP), Lynchs syndrom, genomgången strålbehandling mot buken, polyper på kolons innervägg samt diabetes.

Livsstilen spelar också en viktig roll. Övervikt och fetma, en kost fattig på fibrer men rik på fett, stillasittande livsstil, rökning och hög alkoholkonsumtion ökar alla risken att utveckla sjukdomen.

Symtom

Vanliga tecken och symtom på tjocktarmscancer innefattar diarré eller förstoppning, känslan av att tarmen inte töms helt, ljust rött eller mörkt blod i avföringen, smalare avföring än vanligt, återkommande gasbesvär, uppblåsthet eller obehaglig mättnadskänsla, oförklarlig viktminskning, ihållande trötthet samt illamående och kräkningar. Dessa symtom kan dock även bero på andra, ofta harmlösa tillstånd – kontakta därför alltid läkare för en korrekt bedömning.

Screening

Syftet med screening är att upptäcka tjocktarmscancer i ett tidigt skede och att hitta polyper innan de hunnit utvecklas till cancer. Tidig upptäckt förbättrar prognosen avsevärt. Personer med normal risk rekommenderas att påbörja regelbundna kontroller vid 50 års ålder.

Enligt Mayo Clinic finns flera alternativ för screening:

• Årligt test för osynligt (dolt) blod i avföringen
• Sigmoideoskopi vart femte år
• Dubbelkontrastlavemang med barium vart femte år
• Koloskopi vart tionde år
• Virtuell koloskopi vart femte år

Har du förhöjd risk att utveckla tjocktarmscancer tar läkaren fram en individuell screeningsplan baserad på din sjukdomshistoria.

Fysisk undersökning

Utredningen inleds vanligtvis med att läkaren går igenom dina riskfaktorer och ställer frågor om symtomens beskaffenhet och hur länge de funnits. Därefter görs ofta en digital rektalundersökning, där läkaren med fingret känner efter avvikelser i ändtarmen. Även analys av avföring för att spåra blod, samt blodprover som blodstatus och organfunktionstester, ingår i den första bedömningen. Beroende på fynden kan läkaren beställa kompletterande bilddiagnostiska undersökningar.

Bilddiagnostik

Med bilddiagnostiska undersökningar kan läkaren studera kroppens insida för att upptäcka avvikelser och bedöma om cancern har spridit sig. Samma metoder används både för diagnostik och för screening:

• Koloskopi: Ett flexibelt instrument med kamera förs upp genom hela tjocktarmen. Läkaren kan då ta vävnadsprov och samtidigt hitta och avlägsna polyper.
• Sigmoideoskopi: Liknar koloskopi, men undersöker den nedre delen av tarmen.
• Bariumlavemang: Kontrastmedel spritas in i tarmen, vilket gör att kolon avtecknar sig tydligt på röntgenbilder som en silhuett.
• Virtuell koloskopi: En CT-undersökning som skapar detaljerade bilder av tjocktarmen utan att något instrument behöver föras in.

Sigmoideoskopi och koloskopi används alltså inte bara för att upptäcka förändringar, utan gör det även möjligt att ta biopsier och avlägsna polyper direkt under undersökningen.