Tjocktarmscancer är en cancerform som drabbar tjocktarmen. Ändtarmscancer, som utvecklas i ändtarmen – den nedre, cirka 15 centimeter långa delen av tjocktarmen – räknas ofta samman med tjocktarmscancer, och båda formerna benämns gemensamt kolorektal cancer. Enligt American Cancer Society är kolorektal cancer den tredje vanligaste cancerformen i USA.
Tjocktarmscancer kan vara svår att upptäcka i tidigt skede, eftersom sjukdomen ofta inte ger några symtom alls från början. När symtomen visar sig beror de på var cancern sitter och hur stor den är. Vanliga tecken är kramper och värk i buken, gasbesvär, blödning från ändtarmen, blod i avföringen, smärta vid tarmtömning, trötthet och svaghet, viktnedgång samt förändrade tarmvanor – exempelvis avföring som ser annorlunda ut än normalt under flera veckors tid.
Vilken behandling som rekommenderas beror på tumörens storlek, läge och stadium. Operation är huvudbehandlingen och följs oftast av kemoterapi och/eller strålbehandling.
Cancer i ett tidigt stadium kan ofta avlägsnas utan att bukväggen behöver öppnas. Detta ingrepp, som kallas exision, utförs genom att ett rör förs upp i tjocktarmen via ändtarmen, varefter tumören skärs bort. Även polypektomi – borttagning av en cancerpolypp – kan göras på detta sätt. Polypper är små, köttiga utväxter som bildas i tjocktarmens slemhinna. De är mycket vanliga med stigande ålder och är godartade i de flesta fall. Mindre polypper kan ofta tas bort redan i samband med en koloskopi, medan större polypper vanligtvis avlägsnas vid titthålskirurgi.
Vid laparoskopisk kirurgi görs först små snitt i buken. En liten kamera monterad på en tunn, böjlig slang förs in genom ett av snitten, vilket gör att kirurgen kan följa arbetet på en bildskärm. Tekniken förkortar återhämtningstiden avsevärt och ger betydligt mindre smärta efter operationen jämfört med öppen kirurgi.
Vid större tumörer används resektion, en operation där det cancerdrabbade området och en begränsad marginal av frisk vävnad runt omkring skärs bort. Om möjligt sys sedan ändarna av tarmen ihop igen. I vissa fall behövs dock ett kolostomi, tillfälligt eller permanent. Då görs en öppning i bukväggen, och tarmen kopplas till öppningen så att avföringen leds ut till en påse på kroppens utsida i stället for att passera ändtarmen och anus.
Kryoterapi, som fryser sönder cancercellerna, kan komma till användning vid vissa typer av tjocktarmscancer. Samma gäller radiofrekvensablation, en metod där elektroder används för att förstöra tumörvävnaden. Vid avancerad cancer kan riktad läkemedelsbehandling prövas. Då hindras tumören från att bilda nya blodkärl, eller så stör läkemedlet de kemiska signaler som driver cellernas delning.
Kemoterapi och strålbehandling kan ges efter operationen, eller som fristående behandling när en operation inte är möjlig. Under kemoterapin dödas snabbt delande cancerceller med kraftfulla läkemedel. Strålbehandling använder höga doser riktade röntgenstrålar för att förstöra cancerceller i tjocktarmen. Båda metoderna kan dessutom användas för att krympa tumören inför en planerad operation.
Eftersom sjukdomen ofta är symtomfri i början är regelbunden screening, exempelvis koloskopi, viktig för att upptäcka tjocktarmscancer så tidigt som möjligt. Kontakta alltid läkare om du upplever långvariga förändringar i tarmvanor eller andra av beskrivna symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online