Tjocktarmscancer uppstår i tjocktarmen och börjar i de allra flesta fall som små ansamlingar av celler, så kallade polyper, som långsamt kan utvecklas till cancer. En av sjukdomens största faror är att den ofta ger få eller inga symtom alls i ett tidigt skede. Det gör att cancer lätt kan växa obemärkt under lång tid, och utan riktad undersökning är den svår att upptäcka.
Eftersom de flesta fall inte ger några tydliga varningssignaler är regelbunden screening avgörande – särskilt för personer som tillhör en riskgrupp. Här går vi igenom de tecken som kan förekomma, hur screeningen går till och vilka faktorer som ökar risken att insjukna.
Polyper som bildas på tarmväggens insida växer mycket långsamt, vilket innebär att cancern sällan ger några synliga tecken förrän den hunnit bli större. Ett av de symtom som kan uppträda är blod i avföringen. Det är dock viktigt att komma ihåg att blod också kan ha andra orsaker, exempelvis analfissurer, hemorrojder eller andra besvär i mag- och tarmkanalen.
Blod i avföringen ska aldrig tas lätt på. Blir det återkommande bör du boka tid hos läkare så snart som möjligt för att få orsaken utredd.
En annan möjlig indikator på tjocktarmscancer är en förändring av tarmvanorna. Det kan handla om återkommande förstoppning, men även diarré med lös och vattnig avföring kan vara ett varningstecken. Även en förändring i avföringens konsistens och utseende kan tyda på att något inte står rätt till.
Varar förändringen längre än två veckor kan tjocktarmscancer vara en av orsakerna. Problemet är att många andra tarmsjukdomar kan ge exakt samma symtom, vilket gör att dessa tidiga signaler ofta förbises eller avfärdas som något harmlöst.
Smärta i buken kan vara ett av de första tecknen på sjukdomen. Smärtan är ofta bestående och kan visa sig som kramper. Överdriven gasbildning och smärta vid tarmrörelser kan också vara signaler på tjocktarmscancer.
I de flesta fall dyker dock smärtsymtomen upp först när cancern vuxit sig större. Andra tecken på mer avancerad sjukdom är viktnedgång trots normala matvanor, en ständig känsla av trötthet samt en upplevelse av att tarmen aldrig töms helt efter en tarmrörelse.
Eftersom de flesta tjocktarmscancrar utvecklas från polyper är det klokt att undersöka om sådana tillväxter finns – framför allt eftersom sjukdomen sällan ger symtom förrän den hunnit gå långt. Ett blodprov av avföringen och ett DNA-baserat avföringstest kan upptäcka cancer i ett tidigt skede, men ingen av metoderna hittar alltid cancern även när den finns.
Koloskopi är ofta den mest tillförlitliga undersökningen. Vid en koloskopi förs ett långt, böjligt instrument med en ljuskamera genom ändtarmen upp i tjocktarmen för att leta efter polyper och andra avvikelser. Undersökningen rekommenderas normalt från 50 års ålder för personer med genomsnittlig risk. Har du högre risk kan det vara klokt att göra undersökningen betydligt tidigare i livet.
Flera faktorer kan öka risken att utveckla tjocktarmscancer. Nio av tio personer som får diagnosen är över 50 år gamla, vilket gör ålder till en av de viktigaste faktorerna. Även inflammatoriska tarmsjukdomar som kolit samt ärftliga tillstånd som predisponerar för tjocktarmscancer spelar in.
Risken ökar dessutom vid ärftlig belastning – det vill säga om nära släktingar haft sjukdomen – samt vid kostvanor med mycket protein och fett men lite fibrer. Andra bidragande faktorer är fysisk inaktivitet, övervikt och fetma, rökning, hög alkoholkonsumtion samt tidigare strålbehandling mot andra cancerformer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online