Adenom är en tumör som utgår från epitelvävnad. Den är oftast godartad, men kan utvecklas till elakartad (malign) cancer om den inte upptäcks och behandlas i tid. Histologiskt delas adenom in i tre typer: tubulära (80–85 procent), tubulovillösa (10–15 procent) och villösa (cirka 5 procent).
Villösa adenom som växer i tjocktarmen betraktas med störst oro, eftersom de ofta blir större än andra typer och har en tendens att utvecklas till cancer. Tidig diagnos är därför avgörande för en bra prognos.
Koloskopi är den mest träffsäkra metoden för att upptäcka polyper och är fortfarande förstahandsvalet vid misstanke om adenom i tjocktarmen. Undersökningen har en träffsäkerhet på cirka 85 procent för små polyper, även om resultatet i hög grad beror på undersökarens erfarenhet. De främsta nackdelarna är högre kostnad samt en viss risk för komplikationer, såsom blödning eller tarmpunktion.
Ett bariumlavemang med dubbelkontrast används som alternativ för att öka känsligheten i undersökningen. Metoden har en träffsäkerhet på cirka 53 procent för små polyper. Falsk-positiva fynd beror oftast på otillräcklig tarmrengöring inför undersökningen, medan falsk-negativa fynd vanligtvis orsakas av divertiklos eller kraftigt förlängda (redundanta) tarmslingor.
Endoskopi kan användas både för att diagnostisera polyper och för att behandla dem direkt, exempelvis genom att avlägsna dem under samma ingrepp. Undersökningen utförs oftast polikliniskt, det vill säga utan sjukhusvistelse över natten. Inför proceduren krävs dock en kost bestående enbart av klara vätskor under en till två dagar.
För att upptäcka adenom i tunntarmen, som ligger utanför endoskopets räckvidd, kan en övre mag-tarm-röntgenundersökning (GI-serie) med tunntarmspassage användas. Patienten sväljer då kontrastmedel som följs röntgenologiskt genom matsmältningskanalen.
Analys av DNA i avföringsprover är en enkel och helt icke-invasiv metod. Nackdelen är att testet oftast endast upptäcker mer avancerade tumörer. Detta beror på att cancerceller i tjocktarmen avgår (fälls av) i betydligt högre grad än normal tarmvävnad, vilket gör att tumör-DNA framför allt kan påvisas när cancern redan hunnit utvecklas.
Koloskopi är den mest tillförlitliga metoden för att identifiera adenom och möjliggör samtidigt vävnadsprovtagning och behandling. Andra alternativ, som bariumlavemang, röntgen med tunntarmspassage och DNA-analyser av avföringsprover, kan komplettera eller ersätta koloskopin i vissa situationer. Vid misstanke om adenom bör du alltid kontakta läkare för rätt utredning och uppföljning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online