Tjocktarmscancer (koloncancer) är en cancerform som kännetecknas av okontrollerad tillväxt och delning av elakartade celler i tjocktarmens slemhinna. Ofta uppstår även ändtarmscancer (cancer i ändtarmen) samtidigt med tjocktarmscancer, och de två formerna benämns tillsammans som kolorektal cancer. Enligt National Cancer Institute upptäcks och diagnostiseras nästan 100 000 nya fall av tjocktarmscancer varje år i USA, och nära 40 000 personer dör årligen till följd av sjukdomen.
I likhet med de flesta andra cancerformer delas tjocktarmscancer in i fyra stadier beroende på hur cancern har spridit sig i kroppen. Vid stadium 1 begränsas de cancerogena cellerna till tjocktarmen och har inte spridit sig till andra organ. Vid stadium 2 och stadium 3 påverkas även omgivande lymfknutor och vävnader till följd av cancertillväxten. Stadium 4 kännetecknas av att de elakartade cellerna har spridits okontrollerat till olika andra organ i kroppen.
Även om det ännu inte finns någon känd komplett bot mot tjocktarmscancer använder läkare ofta behandlingar som kirurgi, kemoterapi och strålbehandling för att hejda cancerns tillväxt och spridning. Resektion, det vill säga borttagning av den drabbade delen av tjocktarmen, är ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen. Kliniska studier av kemoterapi (kemoembolisering) samt strålbehandling rekommenderas ofta till patienter som löper risk för återfall efter en resektion. Kemoterapi innebär att cancerverksamma läkemedel injiceras i patientens kropp via en ven för att förstöra och döda cancercellerna. Vid strålbehandling exponeras den drabbade delen av tjocktarmen för hög energetisk strålning, exempelvis röntgenstrålar, vilket skadar de elakartade cellerna och förhindrar deras spridning.
Behandlingens längd varierar beroende på cancerns utbredning och spridning. Generellt sett ges strålbehandling dock regelbundet under cirka tre till fyra månader, medan kemoterapi ges varannan till var tredje vecka i ungefär fem till sex veckor.
Enligt statistik från National Cancer Institute låg den relativa femårsöverlevnaden för patienter med tjocktarmscancer mellan 1997 och 2006 på cirka 65 procent.
Biverkningar är relativt vanliga vid flera av de behandlingsformer som används mot tjocktarmscancer. Blödningar och smärta i nedre buken är några av de vanligaste biverkningarna i samband med en resektion. Håravfall, trötthet, illamående och aptitförlust är biverkningar som förknippas med strål- och kemoterapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online