Megaloblastisk anemi (från vitamin B₁₂- eller folatbrist) kännetecknas av hypercellulärt benmärg trots perifera cytopenier – en klassisk "ineffektiv hematopoes" paradox.
Patofysiologi
- DNA-syntespåverkan: B₁₂/folatbrist → ↓ thymidylatsyntes → försämrad kärnmognad
- Kärn-cytoplasmatisk asynkroni: Cytoplasma mognar normalt (hemoglobinisering); kärnan förblir stor, öppen kromatin, omogen → megaloblast
- Intramedullär apoptos: Majoriteten av megaloblastar dör i märgen (ineffektiv erythropoes) – få mogna RBC frigörs
- Kompensatorisk hyperplasi: EPO-driven märgsexpansion → hypercellularitet (↑ cellularitet, ↓ fett) packad med döende megaloblastiska föregångare
- Pancytopeni: Alla linjer drabbas – gigantiska metamyelocyter (neutrofiler), hypersegmenterade neutrofiler (>5 lobar), stora trombocyter
Märgmorfologi
- Cellularitet: 80–100 % (åldersjusterad)
- Erytroïd hyperplasi med megaloblastiska förändringar
- Gigantiska metamyelocyter, bandformer
- Megakaryocyter: kan vara ökade, dysplastiska (hypersegmenterade kärnor)
- Fettutarmning
Diagnostiska ledtrådar
- Makrocytos (MCV >100 fL) + hypersegmenterade neutrofiler + hypercellulärt märg = megaloblastisk process
- Serum B₁₂, folat, metylmalonsyra (MMA), homocystein bekräftar bristtyp
- Differentialdiagnostik: MDS (dysplasi utan megaloblastiska drag), läkemedel (hydroxyurea, 5-FU), HIV, kopparbrist
Behandling och omvändning
- B₁₂ (IM cyanokobalamin 1000 µg × laddning sedan månadsvis) eller folat (1–5 mg/dag oral)
(retikulocytos på 3–5 dagar; märgsnormalisering på 1–2 veckor; Hb-normalisering på 4–8 veckor
- Neurologiska B₁₂-defekter kan vara delvis irreversibla om fördröjd
Hypercelluläriteten speglar märgets förgäves försök att övervinna mognadsblocket – en kempe för megaloblastisk anemi.
