Hur vet man om man har ärrvävnad på levern? Symtom, riskfaktorer och diagnostik

Ärrvävnad i levern, även kallad leverfibros eller i ett senare skede levercirros, utvecklas ofta långsamt och kan under lång tid gå helt obemärkt. Därför är det viktigt att känna till de vanligaste symtomen, riskfaktorerna och de undersökningar som kan påvisa skadan.

Vanliga symtom på ärrvävnad i levern

När leverns ärrbildning framskrider kan följande tecken uppstå:

• Viktminskning – ofta oavsiktlig och utan förklarbar anledning
• Förstorad mjälte (splenomegali)
• Smärta eller tryck över övre högra delen av buken
• Gulsot (ikterus) – gulaktig hud och ögonvitor
• Spindelangiom – små, spindellika utvidgade blodkärl i huden
• Gynekomasti – ökad bröstkörtelutveckling hos män
• Testikelatrofi – krympning av testiklarna

Riskfaktorer för leverskada

Vissa tillstånd och levnadsvanor ökar risken för att utveckla ärrvävnad i levern:

• Alkoholmissbruk
• Hepatit B
• Hepatit C
• Icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom (NAFLD)
• Diabetes
• Övervikt och fetma
• Autoimmuna sjukdomar
• Wilsons sjukdom
• Hemokromatos (överskott av järn i kroppen)
• Alfa-1-antitrypsinbrist

Undersökningar som kan påvisa ärrvävnad

Leverbiopsi

Leverbiopsi är det mest tillförlitliga sättet att diagnostisera levercirros. Ett litet vävnadsprov tas från levern och undersöks i mikroskop för att bedöma graden av ärrbildning.

Leverprover (LFT)

Leverprover mäter nivåerna av vissa enzymer och proteiner i blodet som tyder på leverskada, exempelvis ALAT, ASAT, ALP, bilirubin och albumin.

Bildundersökningar

Bildundersökningar som ultraljud, datortomografi (CT) och magnetkameraundersökning (MR) används för att bedöma leverns storlek, form och struktur.

FibroScan

FibroScan är en icke-invasiv undersökning som använder ultraljudsteknik för att mäta leverns stelhet. Ju stelare levern är, desto mer uttalad är leverfibrosen.

När ska du söka vård?

Om du upplever något av symtomen ovan, särskilt gulsot, ihållande buksmärtor eller oavsiktlig viktnedgång, bör du kontakta din läkare. Tidig upptäckt ger bättre möjligheter att bromsa sjukdomsförloppet och skydda levern från ytterligare skada.