Namnet 'masuma' kommer från det arabiska verbet 'sama' (arabiska:سام), som betyder 'att höra'. I islamisk teologi är masuma en term som används för att hänvisa till begreppet ofelbarhet, särskilt tillskrivet profeterna, deras ättlingar och imamerna. Det är nära förknippat med principen om 'isma', som betyder skydd mot synder och misstag. När den appliceras på ledarna eller exemplaren inom ett religiöst sammanhang, innebär masuma att de är undantagna från misstag i att förmedla gudomlig vägledning och undervisning.
