Kvinnor som vet vilka frågor de ska ställa till sin läkare kan fatta välgrundade beslut om risker och behandling vid livmoderhalscancer. Att känna till fakta och troliga orsaker hjälper också kvinnor att göra hälsosamma livsstilsval, vilket kan minska risken att drabbas.
Livmoderhalsen ligger i nedre delen av livmodern, ovanför slidan, och fungerar som en passage för menstruationsflödet och vid förlossning. Onormala celler i livmoderhalsen kan vara ett förstadium till cancer, liksom en snabb tillväxt av dessa celler. Ju fler onormala celler som finns, desto större är risken att utveckla livmoderhalscancer. När cellerna växer okontrollerat kan cancern sprida sig utanför livmoderhalsen.
Den vanligaste orsaken till livmoderhalscancer är humant papillomvirus, HPV, ett virus som sprids sexuellt. Rökare och personer med försvagat immunförsvar löper större risk att utveckla sjukdomen.
Kvinnor mellan 45 och 70 år har en ökad risk att dö i livmoderhalscancer, liksom kvinnor i 70-årsåldern. Risken är även större för kvinnor som har fött många barn, använder p-piller eller haft många sexpartners tidigt i livet.
Screening sker med ett cellprov, ett så kallat pap-test, där ett prov på ytliga celler från livmoderhalsen tas under en gynekologisk undersökning. Cellerna analyseras sedan mikroskopiskt för att upptäcka avvikelser. Vid positiva fynd görs ofta ett HPV-DNA-test för att fastställa orsaken.
Falskt negativa provsvar kan försena nödvändig behandling. Falskt positiva resultat orsakar å andra sidan oro och kan leda till onödiga invasiva undersökningar, exempelvis kolposkopi – en undersökning av livmoderhalsen och slidan med ett ljusförstärkande instrument.
Livmoderhalscancer ger oftast inga symtom i tidiga skeden. Sjukdomen kan dock orsaka onormala blödningar från slidan, smärta vid samlag, blodiga flytningar samt oförklarliga förändringar i menstruationen. Var uppmärksam om blödning uppstår när livmoderhalsen vidrörs, exempelvis av ett pessar.
Stadium 0 är så kallad cancer "in situ", alltså en icke-invasiv tumör som endast finns på livmoderhalsens yta. Vid stadium 1 finns cancern bara i livmoderhalsen. Stadium 2 innebär att cancern vuxit utanför livmoderhalsen men ännu inte nått bäckenväggen. Vid stadium 3 är bäckenväggen engagerad, och tumörer kan då blockera urineringen. Stadium 4 betyder att cancern spridit sig till ändtarmen, urinblåsan eller områden utanför bäckenet.
Behandlingen anpassas efter cancerns stadium. I tidiga skeden rekommenderas ofta konisering, ett snittformat vävnadsprov, eller hysterektomi – kirurgisk borttagning av livmoderhalsen och livmodern. I senare stadier används vanligen strålbehandling eller kemoterapi. Ibland krävs även operation för att ta bort lymfkörtlar.
Enligt American Cancer Society diagnostiserades cirka 11 270 nya fall av invasiv livmoderhalscancer, stadium 1 eller högre, under 2009. Statistiken visar att den relativa femårsöverlevnaden är 92 procent för kvinnor som får diagnosen i de tidigaste stadierna av invasiv livmoderhalscancer.
Klimakteriet har ingen inverkan på utvecklingen av livmoderhalscancer. Årliga cellprov rekommenderas därför för kvinnor i alla åldrar. Enligt National Cancer Institute gäller ett undantag för kvinnor mellan 65 och 70 år som har tre eller fler normala cellprovsresultat bakom sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online