Livmoderhalscancer är en cancerform som drabbar kvinnans livmoderhals – den del av livmodern som ligger närmast slidan. Eftersom de allra flesta fall orsakas av humant papillomvirus (HPV), ett virus som sprids sexuellt, har de senaste decenniernas arbete mot sjukdomen främst fokuserat på HPV-vaccination och säkrare sexvanor. Trots detta drabbar livmoderhalscancer fortfarande över 11 000 kvinnor per år enligt American Cancer Societys statistik från 2009; i Sverige diagnosticeras cirka 500–600 kvinnor varje år.
Den goda nyheten är att livmoderhalscancer, om den upptäcks i tid, är en av de cancerformer som har störst chans att botas.
Generellt sett räknas livmoderhalscancer som en av de mer "botbara" cancerformerna. Cirka 92 procent av de kvinnor som har en lokaliserad tumör i livmoderhalsen överlever minst fem år efter diagnosen. Räknar man in även mer avancerade stadier ligger den sammanlagda femårsöverlevnaden på runt 71 procent.
En femårsöverlevnad säger dock ingenting om det totala antalet faktiskt botade patienter – den är helt enkelt det statistiska riktmärke som är mest tillgängligt och mest använt inom cancerprognostik.
Även om femårsöverlevnad ger en god bild av cancern initiala påverkan får man aldrig betrakta remission som en garanterad fullständig bot. Återfall inträffar relativt ofta, även långt efter avslutad behandling. Därför är det avgörande att du förblir vaksam och regelbundet går på kontroller hos din onkolog för att säkerställa att du fortfarande är cancerfri.
För att maximera dina chanser till ett fullständigt tillfrisknande är det viktigt att du fullföljer alla behandlingsrekommendationer som din läkare ger. De vanligaste behandlingsmetoderna vid livmoderhalscancer är:
Om cancern endast finns på livmoderhalsens yttre lager kan metoder som kirurgisk borttagning av de drabbade områdena, kryokirurgi (där cancercellerna fryses) eller hysterektomi (borttagning av livmodern) övervägas.
När cancerceller finns inuti livmoderhalsen, eller när cancern har spridit sig till andra delar av kroppen, kombineras ofta kemoterapi eller strålbehandling med kirurgi.
Oavsett om du haft en ytlig form av livmoderhalscancer eller en mer invasiv variant behöver du fortsätta med regelbundna kontroller hos din onkolog och övriga vårdgivare, samt fullfölja hela behandlingsprogrammet. Även om kirurgen gör sitt yttersta för att avlägsna samtliga cancerceller är det ofta svårt att fånga varje enskild cell – vilket gör att risken för återfall alltid finns.
Vid livmoderhalscancer som hunnit sprida sig bidrar kemoterapin inte bara till att döda befintliga cancerceller, utan hjälper också till att förebygga återfall. Eftersom kemoterapi tar tid och medför många biverkningar – exempelvis håravfall och illamående – frestas många att avbryta kuren i förtid, särskilt när cancern inte längre går att påvisa. Detta rekommenderas dock inte, eftersom avbruten behandling kraftigt ökar risken för att sjukdomen kommer tillbaka.
Eftersom de flesta fall av livmoderhalscancer orsakas av HPV är det bästa skyddet att förebygga virusinfektionen. HPV-vaccinet Gardasil ger effektivt skydd för kvinnor mellan 12 och 26 års ålder; i Sverige erbjuds numera kostnadsfri HPV-vaccination till alla barn i grundskolan.
Utöver vaccination bör du:
I Sverige kallas samtliga kvinnor mellan 23 och 70 år regelbundet till gynekologisk hälsokontroll med cellprov – ett program som har visat sig minska förekomsten av livmoderhalscancer betydligt. Att delta i dessa kontroller är det enklaste och mest effektiva sättet att upptäcka eventuella förändringar innan de utvecklas till cancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online