Livmoderhalscancer börjar i allmänhet med precancerösa cellförändringar och utvecklas långsamt över lång tid. De flesta fall orsakas av humant papillomvirus (HPV) – ett vanligt förekommande virus som kan upptäckas genom enkla tester och mot vilket det finns effektiva vacciner.
Tack vare regelbundna cellprover kan livmoderhalscancer oftast upptäckas mycket tidigt. Om cancern identifieras i precanceröst skede eller i ett tidigt stadium gör varken sjukdomen själv eller dess behandlingar normalt att en graviditet omöjliggörs.
Om livmoderhalscancer däremot diagnostiseras i ett avancerat stadium minskar eller eliminerar behandlingarna ofta möjligheterna till en framgångsrik graviditet.
Livmoderhalsen är en del av det kvinnliga reproduktiva systemet som förbinder livmoderns övre del – där fostret växer och utvecklas under graviditeten – med födelsekanalen som fostret passerar genom vid förlossningen. Livmoderhalsen består av tre delar: endocervix, som ligger närmast livmodern, transformationszonen, som förbinder de olika delarna, samt exocervix, som ligger närmast slidan. Livmoderhalscancer börjar vanligtvis just i transformationszonen, mellan exocervix och endocervix.
Precancerösa celler eller lokalt avgränsad livmoderhalscancer i stadium I som upptäcks tidigt är i allmänhet väl behandlingsbar och hindrar inte en framtida graviditet. Behandling i mycket tidigt skede innebär ofta att en metallögla förs in i livmoderhalsen. Öglan värms upp och avlägsnar de sjuka cellerna. Precancerösa celler kan även avlägsnas genom frysning (kryoterapi) eller laserförångning. Dessa metoder lämpar sig för patienter som diagnostiserats i precanceröst skede eller med lokaliserad cancer i stadium I.
När cancern fortskrider och tumören växer sig större klassificeras den som stadium II. Behandlingen består då vanligtvis av att ett konformat stycke vävnad avlägsnas från livmoderhalsen, så kallad konisation. Detta säkerställer att både tumören och eventuella omgivande cancerceller tas bort. Nackdelen är att behandlingen försvagar livmoderhalsen betydligt och minskar möjligheten att kunna fullfölja en graviditet.
Behandling i stadium III blir aktuell när cancern vuxit sig stor och cancerceller kan ha spridit sig till livmodern och/eller lymfkörtlarna. Behandlingen innebär att livmodern, omgivande vävnad och lymfkörtlarna opereras bort. Efter att livmodern tagits bort är en graviditet givetvis inte längre möjlig. Operationen kan även påverka förmågan att tömma blåsan och orsaka sexuella besvär. Patienter utan lymfkörtelpåverkan som genomgår ingreppet har cirka 90 procents överlevnadschans. Vid lymfkörtelpåverkan ligger chansen till överlevnad på 50–60 procent.
I stadium IV har cancern bildat metastaser i andra delar av kroppen än livmoderhalsen. Sjukdomen är då inte botbar. Strålbehandling är den enda metod som kan förlänga överlevnaden, men även med strålbehandling ligger femårsöverlevnaden på cirka 30 procent. Infertilitet är en vanlig biverkning av strålbehandlingen.
Eftersom HPV är den dominerande orsaken till livmoderhalscancer är vaccination mot viruset ett kraftfullt skydd. Regelbundna gynekologiska kontroller med cellprov är dessutom avgörande för att kunna upptäcka förändringar tidigt – vilket ger bästa möjliga chans att både bota sjukdomen och bevara fertiliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online