Livmoderhalscancer utgör cirka 2,5 procent av alla cancerformer hos kvinnor, men den hör till de cancerformer som är enklast att upptäcka i tid. Med ett enkelt cellprov – det så kallade PAP-provet – kan förändringar påvisas långt innan de hunnit utvecklas till cancer. Alla kvinnor, och framför allt de som är sexuellt aktiva eller har haft sexuellt överförbara infektioner, uppmanas att gå på gynekologisk undersökning med jämna mellanrum. Ju tidigare cancer upptäcks, desto större är chansen till fullständig återhämtning.
Boka en gynekologisk undersökning hos din läkare, gärna årligen om du tillhör en riskgrupp. Nästan samtliga fall av livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus (HPV), vilket kan påvisas med ett cellprov från livmoderhalsen. Läkaren för in ett spekulum, ett instrument som håller isär slidväggarna, och tar sedan ett strykprov från livmoderhalsens yta. Cellerna analyseras därefter i mikroskop av en patolog. I Sverige kallas samtliga kvinnor mellan 23 och 64 år regelbundet till cellscreening inom det nationella screeningsprogrammet – tacka alltid ja till inbjudan, även om du känner dig helt frisk.
Om cellprovet visar förändringar görs ofta en kolposkopi som nästa steg. Undersökningen utförs med ett kolposkop, ett instrument med ljuskälla och förstoringsglas, som gör att läkaren kan granska slida och livmoderhals noggrant. Läkaren letar efter lesioner, avvikande kärlmönster eller andra onormaliteter. Ibland fuktas vävnaden med en ättiksyrelösning för att förändringarna ska synas tydligare. Fynd vid kolposkopi kan indikera behov av ytterligare provtagning.
Som komplement till cellprovet gör läkaren en manuell undersökning av underlivet. Med hjälp av spekulum och händer i engångshandskar känns livmoderhalsen, livmodern och omgivande organ av, samtidigt som läkarens andra hand vilar mot buken. På så sätt kan knutor, ömhet eller andra avvikelser upptäckas.
Om cancer misstänkas krävs ett vävnadsprov, en biopsi, för att kunna ställa en säker diagnos. Vid en koniseringsbiopsi tas ett konformat stycke vävnad ur livmoderhalsen och skickas till laboratorium för analys. Ett alternativ är endocervikal skrapning (kurettage), där läkaren försiktigt skrapar av celler från livmoderhalskanalen. Proven visar om cellförändringarna är godartade, utgör förstadier till cancer eller är uttalad cancer, samt hur utbredda de är.
Ett blodprov kan tas för att ge läkaren ytterligare information, och forskningen kring blodbaserade markörer för livmoderhalscancer pågår med lovande resultat. Idag används dock främst HPV-test som komplettering till cytologin – provet påvisar virusets arvsmassa och kan identifiera högrisktyper av HPV med mycket hög noggrannhet, uppgivna trösklar ligger kring 95–96 procent. Allt fler länder, däribland Sverige, inför HPV-testning som primär metod inom screeningen.
Prognosen vid livmoderhalscancer är betydligt bättre när sjukdomen upptäcks tidigt. Kontakta din vårdcentral om du upplever symtom som ovanliga blödningar, exempelvis efter samlag eller mellan menstruationer, ovanliga flytningar, smärta vid samlag eller svår ryggsmärta. Kom också ihåg att HPV-vaccination skyddar mot de virustyper som orsakar de flesta fall av sjukdomen och erbjuds numera till både flickor och pojkar. Kombinationen av vaccination och regelbundna cellprover är det mest effektiva skydd som finns.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online