1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Cervikogen yrsel: Nackrelaterad yrsel – orsaker, diagnostik och behandling

Cervikogen yrsel (CGD) är en uteslutningsdiagnos: yrsel/ostabilitet tillskriven cervical ryggmärgsdysfunktion efter uteslutning av vestibulara, neurologiska, vaskulära och kardiala orsaker. Den drabbar 20–58 % av whipskadepatienter och är prevalenta i kronisk nacksmärta populationer.

Patofysiologi

Avvikande cervicala afferenta signaler (från ledbräckor, muskler, ligamente, diskar) konflikter med vestibulära och visuella signaler → sensorisk mismatch → yrsel. Nyckelstrukturer: C1–C3 facetter, suboccipitala muskler, cervicala muskelspindlar (hög densitet).

Vanliga orsaker

  • Whiplash-associerade störningar (WAD)
  • Cervikal spondylos / facetartropati
  • Cervikal diskprotrusion (övre cervical)
  • Post-commotion / post-traumatisk
  • Cervikal muskelspasm / myofasciell dysfunktion
  • Post-operativt (fusion, artroplastik)
  • Framåtlutande hållning / cervikothorakal övergångsdysfunktion

Kliniska drag

  • Yrsel (inte sann yrsel) – svimningskänsla, ostabilitet, "dimma" i huvudet
  • Nacksmärta/styvhet (ofta men inte alltid)
  • Utlöst av nackrörelse/hållning (extension, rotation, varaktiga hållningar)
  • Associerade: huvudvärk (cervikogen), axel/armsmärta, visuella störningar, illamående
  • Varaktighet: minuter till timmar; kronisk om obehandlad

Diagnostiska kriterier (Konsensus)

  1. Nacksmärta/dysfunktion + yrsel
  2. Temporell korrelation: nacksymtom föregår/åtföljer yrsel
  3. Uteslutning av: BPPV (Dix-Hallpike), vestibular neurit, vestibular migrän, Ménières, vertebrobasilär insufficiens, centrala laesioner (MRI), kardiala, läkemelseffekter.
  4. Positiva cervicala provokationstest (t.ex. nacktorsion nystagmus, smooth pursuit neck torsion test).

Behandling (Multimodal)

  • Fysioterapi (grundsten): Manual terapi (mobilisering, SNAGs), cervical sensorimotor träning (ledpositionsfel, blicksstabilitet), djupa nackböjare stärkning, hållningsomutbildning, cervikothorakal mobilisering.
  • Vestibulär rehabilitering: Om vestibular hypofunktion samexisterar.
  • Farmakologisk: NSAID, muskelavslappnande (korttid), neuropatiska medel vid radikulopati; inga specifika CGD-läkemedel.
  • Injektionsterapier: Facetblock, medial grenblock, triggerpunktsinjektioner – diagnostiska + terapeutiska.
  • Psykologisk: KBT för undvikande/rädsla, katastrofisering.
  • Kirurgi: Sällan; endast för strukturell patologi (ryggmärgskompression, instabilitet) som inte svarar på konservativ vård.

Prognos

Flesta förbättras med 6–12 veckor riktad fysioterapi. Kroniskhet förutsägs av: försenad behandling, hög funktionsnedsättning, psykosociala faktorer, komorbid vestibular migrän. Tidig intervention ger bästa utfall.

CGD är behandlingsbart. Korrekt diagnos kräver systematisk uteslutning av mimic och skicklig cervical bedömning. Remitera till fysioterapeut med vestibular/cervikal expertis.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online