Boklungor är specialiserade andningsorgan som finns hos vissa grupper av spindeldjur (arachnider), bland annat spindlar, skorpioner och lockespindlar (opilioner). Namnet kommer från organets karakteristiska utseende – tunna blad som ligger staplade ovanpå varandra, ungefär som sidorna i en bok.
En boklunga består av en rad tunna blad, så kallade lameller, som är ordnade parallellt med varandra. Lamellerna är försedda med ett tätt nätverk av blodkärl. Genom muskelrörelser dras luft in i utrymmena mellan bladen.
Syret i luften diffunderar genom de tunna väggarna på blodkärlen och tas upp av blodet, som sedan transporterar det ut till resten av kroppen. Samtidigt rör sig koldioxid i motsatt riktning – den lämnar blodet och avlägsnas från kroppen via andningsöppningar.
Jämfört med insekternas trakésystem är boklungor mer effektiva på att ta upp syre direkt från luften. Å andra sidan är de mindre effektiva när det gäller att snabbt fördela syret genom hela kroppen. Därför återfinns boklungor främst hos långsamma djur som inte behöver en hög ämnesomsättning.
Boklungor är en viktig evolutionär anpassning som gör det möjligt för spindeldjur att andas luft och kolonisera landmiljöer. Utan dessa andningsorgan hade många av dagens landlevande spindeldjur inte kunnat överleva utanför en fuktig miljö nära vatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online