Lymfkörtlarna spelar en avgörande roll i kroppens förmåga att läka och försvara sig mot sjukdomar. Att drabbas av cancer i lymfkörtlarna kan därför kännas skrämmande och få stora konsekvenser för hela kroppen. Samtidigt är budskapet hoppfullt: överlevnadsprognosen för många former av lymfcancer är betydligt bättre än de flesta tror. Upp till 95 procent av de diagnostiserade patienterna lever längre än fem år efter sin diagnos. Detta tack vare de många effektiva behandlingsmetoder som finns tillgängliga idag.
Lymfkörtlarnas uppgift är att filtrera och fånga upp främmande ämnen i kroppen. De producerar även vita blodkroppar som bekämpar infektioner och virus. När lymfkörtlarna angrips av cancerceller talar man om ett lymfom. Lymfom omfattar dessutom cancer i cellerna i lymfatiska vävnader och vätskor i kroppen.
De flesta lymfcancrar klassificeras antingen som Hodgkins lymfom eller icke-Hodgkins lymfom. Skillnaden mellan dem är egentligen liten – den grundar sig på förekomsten av särskilda proteiner vid Hodgkins lymfom – men den har stor betydelse eftersom den påverkar valet av behandlingsplan. Inom gruppen icke-Hodgkins lymfom finns flera varianter som behandlas olika beroende på molekylär form, plats i kroppen och hur länge sjukdomen funnits.
Kirurgisk behandling kan användas vid lymfcancertyper som är starkt lokaliserade. Burkitts lymfom är ett exempel på ett snabbt växande men ändå avgränsat icke-Hodgkins lymfom. Om sjukdomen upptäcks tidigt – vilket ofta syns som kraftig svullnad i buken – kan kirurgen avlägsna de cancertumörer som blockerar matsmältningskanalen. I vissa fall räcker det att operera bort den drabbade lymfkörteln, vilket gör kirurgin till den enda behandling som behövs.
Som komplement till operation kan kemoterapi effektivt döda kvarvarande cancerceller i lymfkörtlarna eller i lymfsystemet. Behandlingen innebär att cellhämmande läkemedel intas via munnen eller ges intravenöst. Läkemedlen söker upp cancercellerna och förstör dem genom att förändra deras genetiska struktur eller hämma deras förmåga att dela sig.
Enligt University of Maryland Medical Center kan även sent upptäckt icke-Hodgkins lymfom behandlas framgångsrikt med kemoterapi. Behandlingen ges vanligtvis i tre- eller fyra veckors cykler med viloperioder emellan. Vilotiderna behövs eftersom kemoterapi ofta orsakar kraftig trötthet i både kropp och själ. Det finns också en risk att antalet vita blodkroppar sjunker ytterligare, eftersom behandlingen påverkar hela lymfsystemet. Vanliga cytostatika vid behandling av lymfcancer är bland annat CHOP-kombinationen och fludarabin.
Strålbehandling innebär, som namnet antyder, att strålning riktas mot kroppen. Vid lymfcancer appliceras strålingen utifrån mot det drabbade området med så hög precision som möjligt. Målet är att döda cancerceller och tumörer utan att skada den omgivande friska vävnaden. Denna metod är särskilt effektiv vid lokaliserade cancerangripna lymfkörtlar. Med så kallad brakyterapi placeras radioaktivt material direkt intill det drabbade området, vilket ger en ännu mer riktad behandling.
Vid vissa former av lymfcancer är biologisk behandling, så kallad immunoterapi, mest effektiv. Läkemedel som innehåller rituximab är monoklonala antikroppar som aktiverar kroppens eget immunförsvar att reagera kraftfullt mot cancercellerna. Antikropparna binder till antigenproteinerna på cancercellernas yta, vilket gör dem sårbara för ett friskt immunsystem. Angreppet fortsätter så länge kroppen inte utvecklar resistens mot rituximab.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online