Mesoteliom är en relativt ovanlig men allvarlig cancerform som utgår från mesotelet – tunna, skyddande hinnor som klär lungorna, bukorganen och hjärtat. Sjukdomen har ett tydligt samband med arbetsmiljö: i över 90 procent av alla fall orsakas cancern av exponering för asbest, oftast genom inandning av mikroskopiska asbestfibrer.
Ett karakteristiskt drag hos mesoteliom är den långa latenstiden. Det kan gå 20–50 år från den första asbestexponeringen tills sjukdomen upptäcks, vilket ofta innebär att cancern hunnit bli väl etablerad när diagnosen ställs. Vanliga symtom är andnöd, bröstsmärtor och vätskeansamling runt lungorna.
Behandlingen planeras alltid individuellt utifrån sjukdomsstadium, tumörens placering och patientens allmäntillstånd. De viktigaste behandlingsformerna är kirurgi, strålterapi och kemoterapi. Eftersom mesoteliom i många fall inte kan botas fullständigt är målet ofta att bromsa sjukdomen, lindra symtom och förlänga livet med god livskvalitet.
Kirurgisk behandling kan utföras med två olika syften: antingen i försök att bota sjukdomen, eller som palliativ vård för att lindra besvär och förbättra livskvaliteten. Metoder för tidig upptäckt utvecklas ständigt, och ju tidigare cancern hittas, desto större är möjligheten att en operation kan göras med botande intention. Idag utförs dock fortfarande de flesta ingrepp med symtomlindrande syfte. Kirurgiska behandlingar förekommer i huvudsak i tre former:
Strålbehandling används framför allt som palliativ behandling för att kontrollera symtom, exempelvis smärta när tumören trycker mot bröstkorgen eller nerver. Metoden rekommenderas ofta för patienter som inte kan genomgå eller tåla en operation på grund av ålder eller andra sjukdomar.
Behandlingen ges vanligen som extern strålterapi, det vill säga att högenergetiska strålar, liknande intensiv röntgen, riktas mot tumören från en apparat utanför kroppen. Ett typiskt behandlingsupplägg består av sessioner fem dagar i veckan under cirka fem veckors tid.
För de flesta patienter med mesoteliom ges cellgifterna direkt i brösthålan (intrapleuralt) eller i bukhålan (intraperitonealt). Denna lokala tillförselmetod har visat sig vara mer effektiv än intravenös kemoterapi, eftersom högre koncentrationer av läkemedlet når tumören samtidigt som biverkningarna begränsas.
De två cellgiftsmedel som används mest vid behandling av mesoteliom är Alimta (pemetrexed) och cisplatin, som ofta kombineras. Precis som vid strålterapi och kirurgi är syftet med kemoterapin i regel att bromsa eller stoppa cancertillväxten, förlänga överlevnaden och bevara livskvaliteten – snarare än att bota sjukdomen.
Forskningen kring mesoteliom går framåt. Utöver de traditionella behandlingarna prövas immunterapi, där kroppens eget immunförsvar aktiveras för att angripa cancercellerna, liksom riktade läkemedel och olika kombinationsbehandlingar inom kliniska studier. Patienter som övervägs för nybehandling bör därför diskutera möjligheten att delta i studier med sitt behandlingsteam.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online