Mesoteliom i lungsäcken (pleura) leder ofta till en överproduktion av serös vätska. När denna vätska samlas i pleurautrymmet – området mellan lungan och bröstväggen – kan det ge upphov till flera allvarliga andningsproblem. Här går vi igenom de viktigaste mekanismerna bakom komplikationerna.
Vätskeansamlingen trycker mot lungan och gör det svårt för den att expandera helt vid inandning. Detta ger en restriktiv lungsjukdom där lungornas kapacitet att rymma luft minskar, vilket resulterar i andnöd och en känsla av tryck över bröstet.
I takt med att vätskan ansamlas uppstår ett pleuraerguss – en onormal mängd vätska i pleurautrymmet. Vätskan försvårar ytterligare lungans utvidgning och gör andningen ännu mer ansträngd, särskilt i liggande position.
I allvarliga fall kan trycket från överflödig pleuravätska få lungan att kollapsa delvis eller helt. Tillståndet kallas atelektas och kan kraftigt försämra gasutbytet, vilket leder till uttalad andnöd och andfåddhet.
Närvaron av pleuravätska förändrar lungornas mekaniska egenskaper och gör det svårare för dem att röra sig och fungera effektivt. Detta ökar andningsarbetet och bidrar till både andnöd och trötthet.
Komprimeringen av lungorna och själva vätskeansamlingen kan även påverka andningsmusklerna, vilket gör det svårare för dem att generera den kraft som krävs för att andas. Om tillståndet inte behandlas kan detta förvärra andningsproblemen och i värsta fall leda till andningssvikt.
Kombinationen av nedsatt lungutvidgning, pleuraerguss och försvagade andningsmuskler kan leda till hypoventilation – ett tillstånd där kroppen inte lyckas ventilera och utväxla gaser på ett tillräckligt sätt. Detta kan ge låga syrenivåer i blodet (hypoxemi) samt förhöjda koldioxidhalter (hyperkapni).
Det är avgörande att patienter med mesoteliom i lungsäcken får korrekt medicinsk behandling för att hantera pleuraergussen och förebygga eller lindra dessa andningskomplikationer. Behandlingen kan innefatta thoracentes, det vill säga tömning av pleuravätska med nål, inläggning av bröstdränerage för kontinuerlig dränage samt andra terapeutiska åtgärder som syrgasbehandling eller läkemedel för att kontrollera vätskebildningen och förbättra andningsfunktionen. Regelbunden uppföljning hos specialist är också viktig för att anpassa vården efter sjukdomens utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online