Män med prostatacancer kan få hormonbehandling innan de påbörjar strålbehandling, antingen för att de har hög risk för återfall eller för att krympa tumören så att strålningen eller annan behandling bättre kan eliminera cancern. Även män som genomgått prostatektomi, samt de som avstår från strål- eller cellgiftsbehandling, kan välja hormonbehandling som alternativ.
Innan du beslutar dig för denna behandling är det viktigt att väga in din livskvalitet, behandlingens kostnad samt dess säkerhet och effektivitet. Här går vi igenom vad hormonbehandling innebär, hur den fungerar och vilka biverkningar du bör känna till.
Om prostatacancern har spridit sig utanför körteln kan onkologen rekommendera hormonbehandling, även om den inte botar sjukdomen. Behandlingen fördröjer cancerns spridning, så kallade metastaser, ökar patientens överlevnadschanser och förbättrar samtidigt livskvaliteten.
Läkare kan pröva flera olika former av hormonbehandling innan de föreslår cellgiftsbehandling eller strålning.
Det manliga könshormonet testosteron och liknande hormoner, de så kallade androgenerna, stimulerar tillväxt och spridning av prostatacancer. Hormonbehandling kan stoppa produktionen av testosteron och androgener – antingen tillfälligt eller permanent.
Behandlingen ges i form av injektioner eller tabletter som hindrar testiklarna från att producera testosteron och skyddar cellerna från andra androgener i kroppen.
Läkare brukar ordinera läkemedel som sänker testosteronnivåerna eller blockerar hur manliga hormoner verkar på organen. Vanliga läkemedel är antiandrogener och analoger till luteiniserande hormonfrisättande hormon (LHRH). Utöver att minska testosteronproduktionen i testiklarna kan läkemedlen även påverka binjurarna, som också producerar hormoner.
När en patient för första gången får LHRH-analoger stiger testosteronproduktionen kortvarigt innan den sjunker till låga nivåer. Detta kallas flare och beror på hur LHRH-analogerna fungerar. Män vars cancer har metastaserat till skelettet kan uppleva smärta i benen under denna period. Har cancern spridit sig till ryggraden kan även en kortvarig ökning av tumörtillväxt trycka mot ryggmärgen och orsaka smärta eller förlamning. Flare kan förebyggas genom att antiandrogener ordineras under några veckor när behandlingen inleds.
Tidigare användes det kvinnliga hormonet östrogen för att motverka testosteronproduktionen. På grund av östrogenets möjliga biverkningar, som blodproppar och brösttillväxt, har det dock ersatts av antiandrogener och andra läkemedel. Östrogen kan ändå provas om androgenbristbehandlingen slutat verka.
I vissa fall väljer läkare att kirurgiskt ta bort testiklarna (kastrering). Detta stoppar hormonerna från att ytterligare driva cancertillväxten. Över 90 procent av kroppens androgener, främst testosteron, produceras nämligen i testiklarna.
Operationen kan utföras i öppenvård och är troligen det billigaste och enklaste sättet att sänka androgennivåerna. Ingripet är dock permanent, och många män har svårt att acceptera avsaknaden av testiklar, ofta på grund av utseendet. Kirurger kan därför implantera konstgjorda silikonkapslar som ser ut som testiklar i pungen.
Hormonbehandling medför flera oönskade biverkningar, bland annat minskad eller helt avsaknad av sexlust, impotens, värmevallningar (som ofta är övergående), ömhet och tillväxt i brösten, osteoporos, anemi, sämre mental skärpa, muskelmassaförlust, viktuppgång, trötthet, högre kolesterolvärden, depression, högt blodtryck, diabetes samt ökad risk för hjärtinfarkt.
Antiandroger ger liknande biverkningar men tycks påverka libido mindre. Används antiandrogener ensamma påverkas oftast varken lust eller potens. Kombineras de däremot med LHRH-analoger kan diarré, illamående och leverproblem uppstå.
De flesta män kan använda hormonbehandling säkert i flera år. Med tiden kan dock de flesta prostatektumörer växa med få eller inga manliga hormoner alls. När detta sker verkar inte längre hormonbehandlingen, och läkaren kan då rekommendera strål- eller cellgiftsbehandling istället.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online