Prostatacancer är en av de vanligaste cancerformerna hos män, men också en av de som med störst framgång går att behandla. Under hela vuxenlivet stimulerar testosteron tillväxten av prostatakörteln. Tyvärr stimulerar hormonet både friska och cancerösa celler och ger därmed tumören det bränsle den behöver för att växa. Hormonbehandling syftar till att stänga av det bränslet och få tumören att krympa.
Prostatacancer uppstår i prostatan, en liten körtel som sitter strax under urinblåsan och omger urinröret. Sjukdomen upptäcks ofta i ett tidigt skede, innan den hunnit sprida sig (metastasera) till andra organ. Tumören växer vanligtvis långsamt, och nästan alla män som får diagnosen och behandlas i tid är cancerfria fem år senare.
Prostatacancer är en hormonberoende cancersjukdom. Det manliga hormonet (androgenet) testosteron stimulerar under puberteten utvecklingen av manliga könskarakteristika, såsom kroppshår, muskelutveckling och prostatatillväxt. Efter puberteten fortsätter androgenerna att stimulera prostatacellerna hos den vuxne mannen.
Androgener stimulerar samtliga prostataceller och kan inte skilja mellan friska och cancerösa celler. De manliga hormonerna fungerar därför som bränsle som driver prostatacancerns tillväxt.
Prostatacancer behandlas ofta med hormonterapi, men begreppet är missvisande. Vid prostatacancer innebär hormonbehandling att androgenproduktionen blockeras för att svälta ut tumören – inte att testosteronnivåerna höjs. Behandlingens fullständiga namn är androgenablationsterapi, och den stoppar testiklarnas produktion av testosteron i syfte att bromsa eller hejda tumörtillväxten.
Behandlingen ges vanligtvis i sex månader, följt av ett lika långt uppehäll, för att fördröja att tumören utvecklar resistens. Androgenablationsterapi eliminerar inte tumören på egen hand, men hindrar den från att förvärras och förstärker effekten av andra behandlingsformer.
Testosteronproduktionen kan blockeras på fyra huvudsakliga sätt:
Estrogen, det kvinnliga könshormonet, kan också användas för att sänka testosteronproduktionen genom att påverka hypotalamus och bryta den hormonkaskad som normalt utlöser testosteronbildningen. Estrogen används dock sällan idag på grund av allvarliga kardiovaskulära biverkningar.
De flesta män upplever en tydlig minskning av tumörens storlek efter androgenablationsterapi, men alla prostatacancerformer utvecklar så småningom resistens mot de kraftigt sänkta hormonhalterna. Vissa tumörer blir resistenta inom några månader efter behandlingens start, medan det i andra fall kan dröja flera år.
När tumören har blivit resistent eller hormonrefraktär är behandlingsalternativen begränsade. Valet kan då falla på en andra kur med androgenablationsterapi, som dock oftast har liten effekt, eller på strålbehandling och kemoterapi.
Vilken behandling som passar bäst beror på sjukdomens stadium, tumörens egenskaper och din allmänna hälsa. Diskutera alltid för- och nackdelarna med olika behandlingsalternativ tillsammans med din urolog eller onkolog innan du fattar beslut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online