Testosteronbehandling efter prostatacancer – forskning och effekter

Prostatarelaterade problem drabbar en av tre män någon gång under livet. Det kan handla om en förstorad prostata eller prostatacancer. Behandlingsmetoderna för prostatacancer har utvecklats avsevärt och hjälper i dag många män att överleva sjukdomen samtidigt som de bevarar sin livskvalitet. I vissa svåra fall krävs dock att prostatan opereras bort helt – en så kallad prostatektomi. Efter en sådan operation används allt oftare testosteronbehandling för att ersätta det testosteron som kroppen inte längre producerar i samma utsträckning.

Framgångsrika studier

Män som genomgår en prostatektomi drabbas ofta av depression, benskörhet (osteoporos), minskad muskelmassa och nedsatt libido. Här spelar testosteronbehandlingen en viktig roll i återhämtningen.

Länge ansågs testosteron kunna väcka sovande prostatacancer till liv igen, vilket gjorde läkare försiktiga med att förskriva behandlingen. Forskningen har dock tagit nya steg framåt. En nyligen genomförd studie som pågick i 13 månader visade att samtliga 57 deltagande män lyckades höja sina testosteronnivåer utan några tecken på ökad canceraktivitet.

Genomsnittliga effekter

I studien steg testosteronnivåerna i genomsnitt från 255 ng/dl till 459 ng/dl. Även om testosteronersättning ännu inte är standard på alla kliniker är det på god väg att bli den normala postoperativa behandlingen för patienter som genomgått prostatektomi.

I dag är denna behandling den mest beprövade vägen för män som vill återfå sin livskraft och manlighet efter att ha förlorat prostatan till cancer. Samtidigt pågår forskning om nya terapier med målet att helt kunna förebygga de negativa följderna efter en prostatektomi.

Används även vid andra tillstånd

Testosteronersättning används inte bara efter prostataoperationer. Behandlingen ges också vid testosteronbrist orsakad av kronisk sjukdom, njursvikt, levercirros, långvarig stress och alkoholism.

De vanligaste tecknen på testosteronbrist är nedsatt sexlust och erektionssvikt, men även symtom som depression och koncentrationssvårigheter kan tyda på för låga nivåer. Vid misstanke om brist rekommenderas alltid ett besök hos läkare för blodprov och utredning, eftersom rätt diagnos är avgörande för en säker och effektiv behandling.