PSA, prostataspecifikt antigen, är ett protein som cellerna i prostatakörteln producerar. Vid ett PSA-prov tas ett enkelt blodprov som skickas till ett laboratorium för att mäta nivån av PSA i blodet. Testet används för att upptäcka prostatacancer innan symtom hinner utvecklas, men ett förhöjt PSA-värde räcker inte för att avgöra om det handlar om cancer eller en godartad åkomma – därför krävs alltid ytterligare undersökningar.
Enligt American Cancer Society beräknades cirka 192 280 män insjukna i prostatacancer under 2009. Det gör att varje test som kan öka överlevnadschanserna genom tidig upptäckt är väl motiverat.
Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) har godkänt PSA-testet för män från 50 års ålder, samt för män som tidigare haft prostatacancer så att ett eventuellt återfall kan upptäckas i tid. Vissa läkare rekommenderar även män med högre risk att börja kontrollera sina värden redan vid 45 års ålder.
Faktorer som ökar risken för att utveckla prostatacancer är bland annat afrikanskt ursprung, en kost rik på mättat fett samt ärftlighet – det vill säga att sjukdomen förekommer hos nära släktingar.
Ett värde mellan 0 och 4 ng/ml (nanogram per milliliter) betraktas som normalt vid ett PSA-prov. Värden mellan 4 och 10 ng/ml bedöms som medelhög risk, och över 10 ng/ml som hög risk. Värdena kan dock variera något beroende på ålder och etnicitet. En studie från Mayo Clinic visar att äldre män och män med afrikanskt ursprung ofta har naturligt högre PSA-nivåer.
Prostate Cancer Coalition hänvisar till forskning som visar att vissa män med PSA-värden mellan 2,5 och 4 ng/ml ändå utvecklar prostatacancer. Därför har det föreslagits att gränsvärdet för när utredning bör inledas ought sänkas. Kom också ihåg att förhöjda värden inte alltid beror på cancer – godartad prostataförstoring och inflammation kan också höja PSA-nivån.
En man med PSA-värde över 4 ng/ml bör gå igenom resultatet tillsammans med sin läkare för att avgöra om cancer föreligger. Läkaren utför då vanligtvis en rektalundersökning (DRE) för att känna efter knölar i prostatan, tar ett urinprov för att utesluta urinvägsinfektion samt använder röntgen och ultraljud för att studera strukturerna kring körteln.
Även en cystoskopi kan göras, där ett tunt instrument med ljus förs upp genom urinröret för att kontrollera om det finns blockeringar. Om resultaten av dessa undersökningar tyder på cancer är nästa steg en vävnadsbiopsi, där små vävnadsprover tas för mikroskopisk analys.
PSA-testet garanterar inte överlevnad vid prostatacancer, eftersom vissa tumörer är för stora eller växer för snabbt för att kunna behandlas i tid. Det finns också risk för falska positiva resultat, där PSA-nivån antyder cancer men ingen faktiskt finns, liksom falska negativa resultat, där cancer finns trots att värdena inte är förhöjda.
Diskutera därför alltid dina värden och din individuella risksituation med en läkare innan du fattar beslut om fortsatt utredning eller behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online