Prostatacancer är en cancerform som uppstår i mannens prostatkörtel. När cancern sprider sig från prostata till andra delar av kroppen, exempelvis skelettet eller lymfkörtlarna, kallas sjukdomen för metastatisk prostatacancer.
Eftersom prostatacancer ofta växer långsamt kan det ta flera år innan tumören blir tillräckligt stor för att tränga in i blodbanan och transporteras till andra kroppsdelar, där sekundära tumörer kan börja växa. Tidig upptäckt kan därför vara avgörande för att förhindra spridning.
När prostatacancer har metastaserat går sjukdomen inte längre att botas, men den kan behandlas för att förlänga livet och förbättra livskvaliteten.
Då metastatisk prostatacancer inte kan botas syftar behandlingen till att bromsa tillväxten av både primärtumören och metastaserna samt att lindra symtom och förbättra livskvaliteten. Behandlingsmetoderna har inte förändrats dramatiskt sedan 1940-talet och handlar i huvudsak om att blockera testosteron. Eftersom prostatacancer använder testosteron som bränsle för sin tillväxt kan en hämmad testosteronproduktion sakta ner cancercellernas utveckling.
Ungefär 80 procent av alla män som diagnostiseras med metastatisk prostatacancer svarar, åtminstone tillfälligt, på hormonbehandling. Hos cirka 50 procent av dem slutar dock cancern att reagera på behandlingen inom tre år, eftersom cancercellerna muterar och blir resistenta.
Hormonbehandling som ska minska testosteronproduktionen kan innefatta kirurgiskt avlägsnande av testiklarna (orkidektomi). Eftersom testiklarna producerar större delen av kroppens testosteron hämmas eller stoppas produktionen helt vid operationen, vilket bromsar cancerns tillväxt.
Detta ingrepp är inte kemoterapi, vilket innebär att patienten slipper de klassiska biverkningarna som illamående och håravfall. Däremot kan man uppleva nedsatt libido, impotens, värmevallningar, muskelsvaghet eller benskörhet (osteoporos).
För män som inte önskar operera bort testiklarna finns ett alternativ i form av injicerbara läkemedel som hämmar testosteronproduktionen. Läkemedlen Lupron (leuprorelin) och Zoladex (goserelin) används ofta för detta ändamål och administreras av läkare ungefär var tredje månad.
Den medicinska hämningen av testosteron ger i stort sett samma biverkningar som kirurgisk kastrering, men en viktig skillnad är att effekten är reversibel – testosteronproduktionen kan återupptas om behandlingen avbryts.
Androgenblockerande läkemedel tar bort de sista kvarvarande testosteronkällorna i kroppen. Cirka 95 procent av kroppens testosteron produceras i testiklarna, medan binjurarna står för återstående fem procent. En total androgenblockad innebär därför att även binjurearnas hormonproduktion blockeras.
Nyttan med denna metod är ännu inte fullständigt bevisad, men vissa studier tyder på att den kan förlänga överlevnaden med upp till sex månader. Androgenblockerare används oftast i kombination med andra former av hormonbehandling.
Eftersom metastatisk cancer per definition innebär sekundära tumörer på andra ställen i kroppen kan läkaren även behandla dessa områden direkt. Skelettet är den vanligaste platsen för prostatacancerns metastaser.
Cancerceller som etablerat sig i benen kan behandlas med strålning riktad mot de sekundära tumörerna, eller med benriktade läkemedel så kallade bisfosfonater. Dessa hjälper till att bromsa processerna av benuppbyggnad och nedbrytning som snabbas upp när metastatiska cancerceller finns i skelettet, vilket också minskar risken för frakturer och bensmärta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online