Prostatacancer är en cancersjukdom som utgår från cellerna i prostatan, en körtel som ingår i det manliga reproduktionssystemet. När sjukdomen når ett avancerat stadium sprider sig den ursprungliga tumören, eller "metastaserar", till andra delar av kroppen, vilket gör cancern betydligt svårare att behandla. Eftersom metastaserna dock fortfarande består av prostataceller kan de ofta ändå påverkas av hormonbehandling.
Prostatacancer består av celler från prostatakörteln. Eftersom dessa celler svarar på en grupp hormoner som kallas androgener kan hormonbehandling ofta användas för att bromsa sjukdomen. Androgener, såsom testosteron, stimulerar tillväxten av prostataceller, och de flesta hormonbehandlingar arbetar därför genom att blockera dessa hormons effekter i kroppen.
Orkiektomi är en operation där testiklarna tas bort. Även om ingreppet är kirurgiskt är dess främsta verkningssätt hormonellt: borttagningen stoppar omkring 90 procent av kroppens androgenproduktion och eliminerar nästan helt testosteronet. Operationen är relativt enkel och kostnadseffektiv, men den kan ge bestående biverkningar som nedsatt libido, värmevallningar och ökad risk för benskörhet (osteoporos).
Luteiniserande hormonfrisättande hormon (LHRH) styr frisättningen av luteiniserande hormon (LH), som i sin tur reglerar testosteronproduktionen. Preparat som efterliknar detta hormon – så kallade LHRH-analoger eller agonister – ges regelbundet och får med tiden hypofysen att bli mindre känslig för signalerna. Resultatet blir en kraftigt minskad utsöndring av luteiniserande hormon och därmed en sjunkande androgenproduktion. Denna behandlingsform kan dock vara mycket kostsam och ger många av samma biverkningar som orkiektomi. En typisk biverkning är en plötslig men kortvarig stegring av testosteronnivåerna strax efter behandlingsstart, ett fenomen som kallas testosteronflaret.
En annan form av hormonbehandling går ut på att helt hindra frisättningen av luteiniserande hormon. LHRH-antagonister blockerar de signaler som normalt utlöser hormonets frisättning och förhindrar på så sätt produktionen av androgener direkt, utan någon initial testosteronökning. Dessa läkemedel används dock mer sällan än analogerna, eftersom de i vissa fall kan utlösa allvarliga allergiska reaktioner.
Trots de behandlingar som beskrivits ovan finns alltid små mängder androgener kvar i kroppen. Antiandrogener är tabletter som hindrar prostatacellerna från att reagera på dessa resterande hormoner. De används dock nästan alltid endast i kombination med orkiektomi eller LHRH-behandling, eftersom de har begränsad effekt när androgennivåerna i kroppen fortfarande är normala.
Vid metastaserande prostatacancer syftar hormonbehandlingen till att stänga av eller blockera kroppens androgenproduktion, vilket bromsar tumörtillväxt och lindrar symtom. Vilken metod som lämpar sig bäst – kirurgisk orkiektomi, LHRH-analoger, antagonister eller kombinationer med antiandrogener – avgörs individuella faktorer som sjukdomens omfattning, biverkningar och kostnad. Valet bör alltid diskuteras noggrant med urolog eller onkolog.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online