IMRT (intensitetsmodulerad strålterapi) är en avancerad och precisionsstyrd form av strålbehandling som ofta används vid behandling av prostatacancer. Tekniken gör det möjligt att rikta höga stråldoser exakt mot tumören, och forskningen tyder på att ju högre dos som kan ges på ett säkert sätt, desto större blir chansen att patienten besegrar sin cancer. Precis som vid all medicinsk behandling finns dock en risk för biverkningar och efterverkningar som är viktiga att känna till.
Forskning från American Society for Therapeutic Radiology and Oncology visar att män som behandlas med IMRT drabbas av färre långvariga mag- och tarmbiverkningar än de som får 3D-CRT (tredimensionell konform strålbehandling). Detta beror på att IMRT kan skona frisk vävnad runt tumören i betydligt högre grad.
Studier från Memorial Sloan-Kettering Cancer Center visar att män som behandlats med högdos-IMRT förblev friska och vid liv även efter en uppföljningsperiod på cirka åtta år – helt utan spår av kvarvarande prostatacancer. Ingen av dessa patienter utvecklade heller någon sekundär cancerform till följd av den ursprungliga sjukdomen eller behandlingen.
Vidare forskning från Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York har visat ett intressant samband: ju högre stråldos som ges till patienten via IMRT, desto lägre är risken för långvariga urinvägsproblem. En välplanerad, intensiv behandling kan alltså minska risken för detta vanliga efterverkning.
De vanligaste biverkningarna av IMRT liknar dem vid traditionell strålbehandling. Möjliga effekter innefattar:
Den mest allvarliga möjliga långtidseffekten av IMRT och annan strålbehandling är en långsam försämring av olika hjärnfunktioner. I början uppfattas detta ofta som minnesproblem. Hur uttalade effekterna blir beror både på vilket område av kroppen som bestrålats och på den totala stråldosen. Därför är noggrann dosplanering och regelbunden uppföljning hos vårdteamet avgörande för att minimera riskerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online