Förstorad prostata: patofysiologi, symtom och behandling av benign prostatahyperplasi

Vad är benign prostatahyperplasi?

Benign prostatahyperplasi (BPH) är en godartad, icke-cancerös förstoring av prostatakörteln. Tillståndet är mycket vanligt hos män över 50 år, och det uppskattas att mer än hälften av alla män över 60 års ålder får någon form av symtom på grund av en förstorad prostata.

Prostatakörteln sitter strax under urinblåsan och omsluter urinröret – röret som leder urinen ut från kroppen. När prostatan växer kan den trycka mot urinröret och göra det svårt att tömma blåsan. Detta ger upphov till ett antal typiska besvär:

• Svårighet att komma igång med urineringen
• Svag urinstråle
• Avbrott i urinströmmen
• Efterdroppning av urin
• Känsla av att blåsan inte töms helt
• Täta trängningar, särskilt på natten (nykturi)
• Akuta, plötsliga trängningar att kissa
• I värsta fall fullständig urinretention – oförmåga att kissa alls

Vad orsakar förstorad prostata?

Den exakta orsaken till BPH är inte helt klarlagd, men tillståndet anses hänga samman med de hormonella förändringar som sker med åldrandet. Androgener, framför allt testosteron, styr prostatakörtelns tillväxt och utveckling. Med stigande ålder sjunker testosteronnivåerna samtidigt som östrogennivåerna relativt sett ökar, vilket tros kunna stimulera prostatacellernas tillväxt.

Flera andra faktorer kan också öka risken för att utveckla BPH:

• Hereditet – BPH hos nära släktingar
• Övervikt och fetma
• Diabetes
• Hjärtsjukdom
• Högt blodtryck

Patofysiologin bakom BPH

Den exakta patofysiologin vid benign prostatahyperplasi är inte fullständigt kartlagd, men forskningen pekar på att flera samverkande mekanismer ligger bakom körtelns tillväxt:

Proliferation av stromaceller

Stromacellerna i prostatan bildar den extracellulära matrixen – körtelns strukturella stomme. Vid BPH delar sig stromacellerna i onormalt hög grad och producerar överskott av extracellulär matrix, vilket driver på förstoringen av körteln.

Inflammation

Kronisk inflammation i prostatavävnaden tros också spela en roll. Den inflammatoriska processen kan skada vävnaden och leda till ärrbildning (fibros), vilket ytterligare bidrar till körtelns förstoring och stelhet.

Förändrad glatt muskulatur

De glatta muskelcellerna i prostata och blåshals reglerar urinflödet. Vid BPH kan muskeltonus bli förhöjd eller musklerna fungera dysfunktionellt, vilket ökar motståndet i urinröret och gör det svårare att urinera – även utan att körteln vuxit mycket i volym.

Behandlingsalternativ

Val av behandling styrs av hur besvärande symtomen är. Alternativen omfattar:

• Aktiv uppföljning (watchful waiting): Vid lindriga besvär räcker det ofta med regelbundna kontroller utan aktiv behandling, kombinerat med livsstilsråd som begränsad vätskeintag på kvällen och minskad koffeinkonsumtion.
• Läkemedel: Alfa-blockerare slappnar av den glatta muskulaturen i prostata och blåshals och förbättrar urinflödet snabbt, medan 5-alfa-reduktashämmare minskar körtelns storlek över tid genom att blockera den hormonella tillväxtstimulansen.
• Kirurgi: Vid svåra besvär eller otillräcklig effekt av läkemedel kan operation behövas, exempelvis transuretral resektion av prostata (TURP), där överskottsvävnad tas bort för att frigöra urinröret.

Kontakta vården om du har långvariga urineringsbesvär, och sök akut vård om du inte kan kissa alls eller får feber tillsammans med smärta i nedre delen av buken.