Prostatacancer: vad du behöver veta om symtom, diagnos och behandling

En cancerdiagnos är alltid en skrämmande situation, men den goda nyheten om prostatacancer är att den i regel går att behandla med goda resultat – förutsatt att sjukdomen upptäcks tidigt nog. Genom att förstå hur prostatacancer uppstår, vilka risker den innebär och vilka behandlingsalternativ som finns blir det lättare att hantera diagnosen och fatta välgrundade beslut om vården.

Vad är prostatacancer?

Prostatacancer är en elakartad tumör som utgår från cellerna i prostatan, en körtel som bara finns hos män och som sitter strax under urinblåsan. Denna cancerform växer oftast långsamt och kan stanna kvar i körteln under mycket lång tid. På grund av sin placering och sin ringa storlek ger prostatacancer ofta få eller inga symtom alls, och så länge cancern inte spridit sig utanför körteln är den sällan farlig. Börjar den däremot sprida sig till omgivande vävnader eller andra delar av kroppen kan den bli livshotande.

Så ställs diagnosen

Eftersom tidig prostatacancer sällan ger några symtom upptäcks sjukdomen oftast i samband med rutinmässiga hälsoundersökningar. Vid en prostataundersökning för läkaren in ett finger i ändtarmen för att känna på körteln och avgöra om den har onormal form, storlek eller konsistens.

Prostatacancer kan också upptäckas genom ett blodprov som mäter nivån av PSA (prostataspecifikt antigen). Är värdet förhöjt kan det tyda på cancer, även om andra tillstånd också kan höja PSA. Om läkaren känner knutor vid undersökningen och patienten samtidigt har förhöjda PSA-värden, misstänks cancer i de flesta fall. För att bekräfta diagnosen görs därefter ofta vävnadsprov (biopsier) från prostatan, ibland kompletterat med ultraljudsundersökning.

Behandlingsalternativ

Det finns flera olika sätt att behandla prostatacancer, och valet beror på sjukdomens stadium, tumörens aggressivitet samt patientens ålder och allmänna hälsa:

• Extern strålning: Högdoserade röntgenstrålar riktas mot tumören från utsidan av kroppen för att förgöra cancercellerna.
• Intern strålning (brakyterapi): Små radioaktiva kapslar, så kallade frön, placeras i prostatan nära tumören. Fröna strålar lokalt mot cancern och förlorar gradvis sin radioaktiva verkan.
• Hormonbehandling: Mediciner används för att blockera testosteronet, vilket stänger av den näring cancern behöver för att kunna växa.
• Värmebehandling: Mikrovågor eller högintensivt fokuserat ultraljud (HIFU) kan användas för att värma upp och förstöra både tumören och delar av prostatavävnaden.
• Kirurgi: I vissa fall väljer man att operativt ta bort hela prostatan tillsammans med cancern.

Aktiv övervakning – ett alternativ

Så länge cancern är begränsad till prostatan utgör den i sig ingen omedelbar fara. Många läkare rekommenderar därför patienter med lokaliserad prostatacancer en strategi som kallas aktiv övervakning, tidigare ofta benämnd "watchful waiting". Det innebär att behandlingen skjuts upp, men att cancern följs noga med regelbundna kontroller för att upptäcka tecken på tillväxt.

Anledningen till detta försiktiga förhållningssätt är risken för biverkningar hos de vanliga behandlingsmetoderna. Ofta påverkar biverkningarna patientens livskvalitet mer än själva cancern skulle göra under den tid den hålls under uppsikt.

Experternas råd

Prostatacancer är vanligast bland män som är 50 år eller äldre. Av den anledningen rekommenderar läkare att alla män från 50 års ålder genomgår en prostatakontroll varje år. Sjukdomen är relativt lätt att behandla – men endast om den upptäcks innan den hinner sprida sig utanför körteln.

Möjliga biverkningar av prostatacancerbehandling inkluderar urinläckage (inkontinens) och impotens. Nyare behandlingsapparater som riktar strålningen mer exakt mot prostatan och skyddar omgivande vävnader har dock minskat risken för dessa biverkningar betydligt. Tala med din läkare om vilken behandlingsväg som passar just din situation bäst.