Stereotaktisk strålbehandling är en form av extern strålterapi som använder flera smala, noggrant riktade strålar av joniserande strålning för att förstöra cellerna i en tumör. Tekniken är särskilt effektiv vid behandling av tumörer i hjärnan och ryggraden, små lungcancrar samt levermetastaser. Den kan även användas vid vissa neurologiska sjukdomar, exempelvis Parkinsons sjukdom och epilepsi.
Det finns två huvudtyper av stereotaktisk strålbehandling. Den första kallas stereotaktisk radiokirurgi (SRS) och används främst mot tumörer i hjärnan eller ryggraden. Den andra typen är stereotaktisk kroppsstrålterapi (SBRT), som riktar sig mot övriga delar av kroppen.
Tre huvudsakliga tekniker används för att leverera strålningen. Den vanligaste metoden är en linjäraccelerator som avger högenergetisk fotonstrålning. Den andra metoden, ofta kallad gammakniv, använder kobolt-60 som strålkälla. Den tredje metoden utnyttjar laddade partiklar, exempelvis protoner. Behandlingen kan ges med olika system under varumärken som CyberKnife, Gamma Knife, Novalis och TomoTherapy.
Vid stereotaktisk strålbehandling riktas en hög stråldos mycket precist mot ofta mycket små tumörer. Cancercellerna i tumören kan inte återbildas efter att ha utsatts för strålningen, medan friska celler klarar detta. Behandlingsformen gör det möjligt för onkologen att på ett icke-invasivt sätt väsentligt minska eller helt avlägsna sjuklig vävnad från kroppen.
Datoriserad tredimensionell bildtagning och modellering av patienten hjälper till att identifiera tumörens exakta läge och rikta in behandlingen. I vissa fall används dessutom en specialanpassad fixering som håller kroppen helt stilla under behandlingstillfället.
Den största fördelen med stereotaktisk strålbehandling är att strålningonkologen kan ge en hög stråldos smärtfritt vid relativt få besök – ibland redan vid ett enda besök. Detta är betydligt färre tillfällen än vid traditionella strålregimer. Eftersom strålarna är så starkt fokuserade minskas även risken för skador på omgivande organ och vävnader. Färre stråldoser kan dessutom bidra till att minska biverkningarna.
Stereotaktisk strålbehandling lämpar sig endast för relativt små och väl avgränsade tumörer som kan avbildas med datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRI). Behandlingen kan också vara olämplig om tumören ligger nära känsliga områden i kroppen, exempelvis tarmen, som riskerar att skadas under själva behandlingen.
Stereotaktisk strålbehandling erbjuds idag på många platser, bland annat vid universitetssjukhus, cancercentrum och större sjukhus. Olika stereotaktiska system ger olika typer av behandling, och både anläggning och utrustning bör därför bedömas utifrån patientens specifika behov. En strålningonkolog avgör vilken behandlingsform som är mest lämplig i det enskilda fallet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online