Inom nuklearmedicinen används ett stort antal radioisotoper, var och en med sina unika egenskaper och användningsområden. Vissa isotoper är särskilt vanliga tack vare sin lämplighet för diagnostik eller behandling.
Teknetium-99m är den mest använda radioisotopen inom nuklearmedicinen. Den används vid en mängd olika undersökningar, bland annat benscintigrafi, hjärtscintigrafi och undersökningar av hjärnan. Isotopen produceras med hjälp av en molybden-99/teknetium-99m-generator, vilket ger sjukhusen enkel och smidig tillgång till ämnet.
Jod-131 används framför allt för att behandla sköldkörtelcancer och andra sköldkörtelsjukdomar. Ämnet tas upp av sköldkörteln, där den avgivna strålningen förstör sjukt körtelvävnad.
Tallium-201 används vid hjärtundersökningar för att bedöma blodflödet till hjärtmuskeln. Isotopen tas upp av hjärtmuskelcellerna, och mängden upptag kan visa områden där blodflödet är nedsatt.
Gallium-67 används vid avbildning av infektioner och tumörer. Isotopen samlas i infekterad eller inflammerad vävnad samt i vissa typer av tumörer, vilket gör den värdefull för diagnostiken.
Fluor-18 används vid positronemissionstomografi (PET), en teknik som visualiserar kroppens metabola aktivitet. Isotopen inkorporeras i olika molekyler, exempelvis glukos, och gör det möjligt att följa metaboliska processer i kroppen i realtid.
Ovanstående är bara några exempel på de många radioisotoper som används inom nuklearmedicinen. Valet av isotop för en viss undersökning eller behandling styrs alltid av det specifika diagnostiska eller terapeutiska målet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online