Glödtråden i en radiologimaskin, alltså i själva röntgenröret, värms upp genom att en elektrisk ström leds genom den. När strömmen passerar trådens material – oftast volfram på grund av dess höga smältpunkt – möter den ett elektriskt motstånd. Detta motstånd gör att tråden genererar värme och kan nå temperaturer på över 2000 grader Celsius.
Den producerade värmen används för att höja temperaturen på katoden, som är den negativa elektroden i röret. När katoden blir tillräckligt het börjar den avge elektroner genom en process som kallas termisk emission, eller glödemission. Ju högre temperatur glödtråden har, desto fler elektroner frigörs.
De fria elektronerna accelereras sedan genom ett kraftigt elektriskt fält mot anoden, den positiva elektroden. När elektronerna kolliderar med anodens målmaterial omvandlas deras rörelseenergi till röntgenstrålning. Denna strålning används sedan för medicinsk avbildning, till exempel vid undersökningar av skelett, lungor och andra vävnader.
Sammanfattningsvis är den elektriska strömmen som flyter genom glödtråden nyckeln till hela processen: utan denna uppvärmning skulle inga elektroner avges från katoden, och därmed ingen röntgenstrålning kunna produceras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online