Enligt National Institutes of Health (NIH) är testikelcancer den vanligaste cancerformen bland män i åldern 20 till 35 år. Sjukdomen kan vara dödlig om den sprider sig, men den är mycket botbar om den upptäcks tidigt. Enligt American Cancer Society är den totala boteraten 95 procent, och för män vars cancer ännu inte har spridit sig är boteraten hela 99 procent. Alla män bör därför känna till varningstecknen på testikelcancer, så att de kan uppmärksamma problem i tid och kontakta läkare snarast möjligt för att maximera sina chanser att bli botade.
Enligt NIH inkluderar symptomen på testikelcancer en smärtfri knöl eller svullnad i en av testiklarna, värk i ljumsken eller magen, smärta i en testikel eller i pungen (skrotum) samt en plötslig vätskeansamling i pungen. Alla män bör vara uppmärksamma på dessa tecken, men de som har en odescenderad testikel (icke nedstigen testikel) eller en avvikande testikelutveckling bör vara extra vaksamma. Dessa två faktorer ökar risken för sjukdomen, liksom att vara kaukasier eller ha familjemedlemmar som tidigare haft testikelcancer.
En läkare måste diagnostisera testikelcancern och fastställa problemets omfattning innan behandlingen kan påbörjas. Diagnosen inleds vanligtvis med en fysisk undersökning av testiklarna för att upptäcka avvikelser. Om sådana hittas görs ytterligare undersökningar för att avgöra om patienten har cancer eller om det finns en annan orsak. Enligt NIH är de vanligaste testerna blodprov och ultraljud. Ibland används kirurgi, där hela testikeln tas bort och dess vävnader analyseras för att fastställa förekomsten av cancer.
NIH har identifierat två huvudtyper av testikeltumörer: seminom och icke-seminom. De växer och sprider sig på olika sätt. Icke-seminom växer och sprider sig vanligtvis snabbare än seminom och kan vara svårare att behandla. Seminom tenderar att vara mindre aggressiva och svarar bra på strålbehandling. Vissa testikeltumörer innehåller både icke-seminom- och seminomceller.
Enligt NIH påverkas botemöjligheterna av flera faktorer, bland annat cancerns stadium, om den har spridit sig till andra delar av kroppen, den exakta cancertypen, tumörens storlek samt antal och storlek på drabbade lymfkörtlar. Om tumören är stor eller om cancern är aggressiv och har spridit sig i kroppen kan en bot ibland inte uppnås.
Enligt Mayo Clinic behandlas de flesta fall av testikelcancer genom att den drabbade testikeln opereras bort. Ytterligare behandling tillförs vid behov. I vissa fall räcker operationen, medan patienten i andra fall kan behöva kemoterapi eller strålbehandling för att säkerställa att alla cancerceller har dödats. Strålbehandling används vanligtvis vid seminom, medan kemoterapi används när cancern har spridit sig till andra delar av kroppen. Dessa behandlingar kan ofta bota cancern helt.
För testikelcancer i avancerat stadium eller cancer som återkommer kan en stamcellstransplantation vara till hjälp. Enligt Mayo Clinic samlas stamceller in från patientens kropp och frysas sedan ned. Därefter genomgår patienten högdostrad kemoterapi för att utplåna cancern. Kemoterapin kan skada benmärgen, men efter behandlingen används de lagrade cellerna för att återuppbygga den.
Enligt NIH orsakar behandlingar mot testikelcancer ofta infertilitet. Även om cancern elimineras kan det hända att mannen inte kan få barn efter att ha blivit botad. NIH rekommenderar därför att män som vill bli fäder i framtiden överväger att frysa in spermier innan cancerbehandlingen påbörjas. Spermierna frysas och förvaras säkert och kan senare tinas för användning vid befruktning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online